Jag har i mitt liv rest till alla befolkade kontinenter, tills jag slutade resa ganska tvärt för några år sedan. I denna lilla träskål som jag köpte någonstans behåller jag små stenar som jag har plockat upp vid olika tillfällen. Jag trodde att jag skulle komma ihåg var och en efteråt, då de betydde jättemycket för mig när jag tog upp dem och stoppade dem i min ficka. Det var mitt sätt att få med mig en stark känsla från en plats/tid/situation som jag upplevde som helig då. I Dolomiterna, Nya Zeeland, på Påskön, i Etiopien, Bolivia, Laos, Indien, Guatemala…
Men det blev inte så. Jag kommer faktiskt inte ihåg var stenarna kommer ifrån eller vad det var för omständigheter. Nu ligger de där, ihopblandade och oigenkännbara.
Och det är nog det bästa med dem, ändå. Att inte veta.
Att de är en del av mig som har gömt sig i min kropp, i mina känslor.

Jag erkänner gärna att Ulrica Stigbergs bok ”Visuell drog: om barn, unga och nätporr” var det som man brukar kalla för en game changer för mig. Inte bara för att det fanns så mycket pålitlig, dokumenterad och naturvetenskaplig information om porr, men för att implikationerna för samhället var så klart poängterade att man ville att varje politiker på hela jorden skulle få läsa den. Jag skrev en artikel om det för min blogg (som även finns på svenska) som gjorde att trots att boken inte finns på italienska, så skrevs det om den på italienska Vanity Fair, och har väckt ännu mer uppmärksamhet. Continue reading →

Ikväll besökte jag POINT Music Festival på Göteborgs konserthus för att titta på en konsert som hade presenterats som en dramatisering av Beethovens Kreutzer Sonata.

Jag hade sett en liknande teatralisk bearbetning av den för många år sedan och eftersom musikstycket är bland mina favoriter och jag har läst romanen minst tre gånger, såg jag verkligen fram emot att få se den igen.

I rollen som romanens berättare fann vi Krister Henriksson, som tolkade rollen på ett sitt eget sätt. Jag vet inte hur många av er som har läst Tolstojs mästerverk, men för de som inte har gjort det vill jag berätta att det handlar om ett kvinnomord: En patriark från 1800-talets Ryssland mördar sin fru som han bedömer som otrogen, av ren “svartsjuka”. Continue reading →

Nu på söndag kommer jag att förverkliga en dröm: att titta -för kanske sjunde gången- på filmen Melancholia där den blev inspelad.
Göteborg Filmfestival har ordnat en tur som kommer att ta oss desperata nördar till Tjolöholms slott, för att njuta av atmosfären, snacka film, känna oss starstruck i efterskott och sedan minnas för livet.

Därför har jag nu tänkt översätta min gamla filmanalys som jag skrev på italienska för en kultursida för många år sedan, med hjälp av Bosse Forsén och Mikael Moiner. Jag presenterar den här, varsågoda!

“Melancholia”: Depressionen som förintar världen.

Melancholia är en planet utan gravitationsbana (en ”interstellär planet” enligt den astronomiska definitionen) som kolliderar med Jorden och ödelägger den, vilket vi omedelbart förstår utifrån filmens vackra och nästan prerafaelitiska spoilerprolog. Filmens huvudpersoner är Justine (Kirsten Dunst – prisad som bästa skådespelerska i Cannes) och hennes syster Claire (Charlotte Gainsbourg), som turas om att vara huvudkaraktärer i filmens första respektive andra akter. Det är egentligen Justine som lever vidare som central gestalt i filmen och dominerar den emotionellt ända fram till slutet. Hennes karaktär är den enda som genomgår en verklig utveckling under filmens gång. De andra reagerar på vad som händer omkring dem, men fortsätter i grunden att vara desamma. Continue reading →