“The Wedding Cake” tillbaka till Polen för Publicystyka 2020

Det glädjer mig att “The Wedding Cake” ska tävla igen på den polska 27th International Independent Film Festival in the name of Ireneusz Radz PUBLICYSTYKA 2020. I ett land där några kvinnors grundläggande rättigheter är förnekade eller hotade, kan jag inte låta bli att hoppas på att min kortfilm skulle kunna ge ett pyttelitet bidrag till reflektion.

Antagning nummer 30: Ladybug Filmfestival!

So himla kul att jag kom med en superfestival som Ladybug Festival med “The Wedding Cake”! Det blir min trettionde festivalantagning och bara det är verkligen värt att fira, tycker jag!

Jag är dessutom mycket lycklig att kunna presentera kortfilmen igen i min hemstad Göteborg! Om ni kan, missa inte den långa LadyBugShortFilmMarathon 2020 fredag 23 okt. kl. 20.30-23.00 på en utav mina favoritbiografer, Bio Roy!

Intervju med Författarcentrum!

Jättekul med en intervju av Siri Reuterstrand för Författarcentrum om mig som författarinna!

Vem är du?

Jag tolkar gärna frågan som en existentiell sådan, om det är OK? Jag skulle kunna svara med att säga att jag är 56 år gammal, född i Rom där jag har spenderat ett knappt halvsekel av mitt liv, att jag är gift med en underbar svensk man från Göteborg, och att livet har sett till att jag som är så ängslig inte skulle få några barn. Är det den jag är? Finns det en välstruken berättelse om mig? Eller är jag den incesttrasiga kvinnan som har kämpat och hållit sig samman genom livet och nu blivit så helad som möjligt? Eller är jag den som fick sin uppsats publicerad i skoltidningen som sjuåring och sedan fortsatt att skriva, skriva, skriva, för att hon inte kunde låta bli och senare, när inte det heller räckte till, började filma också?Ja. Jag tror att jag är den sistnämnda. Jag är den som vill att mina ord ska överleva mig.

Berätta om ditt författarskap

Jag har skrivit många korta berättelser och noveller, två romaner, några hundra artiklar och flera miljoner personliga brev till dem som har berört mig känslomässigt. Min första roman (“Tana per la bambina con i capelli a ombrellone”, Rizzoli 2008) är mycket självbiografisk och därför kom den ut under pseudonym i Italien (Monica Viola). Det finns många skurkar i den och mycket passion och poesi. Min andra (“Di morire libera”, Lorusso Editore 2019) är en historisk roman om en banditkvinna från artonhundratalet som hette Michelina di Cesare. Jag delar ingenting med henne, karaktärsmässigt, men det finns ännu fler skurkar i den här boken, så jag definierar den som en feministisk western.

Att du också arbetar med film, påverkar det ditt berättande när du skriver?

Det är svårt att veta vad som påverkar vad. På något sätt har jag alltid sett mina berättelser när jag har skrivit dem. Med “Di morire libera” har jag definitivt arbetat med olika scener. Jag har precis skrivit färdigt ett manus för en TV-miniserie, och även om det är ett annorlunda sätt att skriva på, så finns där precis samma glädje och iver som när jag skriver allt annat. Det är en sprutande fontän som glatt sprider sina gåvor till mig, så kopiöst och generöst att jag knappt hinner skriva ner allt innan nästa ord kommer.

Nämn en bok som du nyligen läst och som du vill rekommendera andra att läsa.

Det är en ganska trist sanning att, eftersom jag forskar så mycket efter bakgrundsfakta inom ämnen som berör mina filmer, jag inte har tid att läsa romaner längre… Jag brukade läsa en i veckan, för några år sedan. Nu är det nästan förbjuden frukt, jag hinner bara med faktaböcker. Min räddning är Simon Häggström, författarpolisen som kämpar mot prostitution. Jag har gott samvete när jag läser hans böcker eftersom jag hittar mycket fakta som jag behöver för mitt filmarbete samtidigt 🙂

Pris från Demetera IFF levererat idag!

Jag är så stolt över detta pris! Demetera International Film Festival lyckades arrangera en engagerande och känslomässig festival trots coronarestriktioner och trots att den blev bara online, så tyckte jag att det var en underbar erfarenhet att kunna delta på avstånd!
Att få själv priset idag var en riktig gåva, som bekräftade hur pass seriösa och dedikerade de här människor bakom eventet är  ❤️
Tack så mycket, det verkligen betyder en hel del för mig  🥰

Intervju av Ekko Filmmagasinet

Thea Torp from Danish Ekko Filmmagasinet intervjuade mig idag i samband med fantastiska Copenhagen Short Film Festival, och det blev en mycket intressant diskussion! Min förståelse av danska språket är begränsad men jag tror att jag har förstått det mesta och jag är mycket nöjd!

Prostitution er ødelagt kvindeliv” [“Prostitution förstör kvinnoliv”]
Af Thea Torp

En kvinde starter med at stå glitrende hvid på en bryllupskage, men siden tvinges hun ud i prostitution i stop-motion-filmen The Wedding Cake.Instruktør bruger playmobilfigurer til at levendegøre en kvindes prostitutionshelvede i stærk kortfilm på Copenhagen Short Film Festival.
Sex er ikke altid bare for sjov.
I stop-motion-kortfilmen The Wedding Cake af den svensk-italienske instruktør Monica Mazzitelli bliver en uønsket graviditet første skridt på en helvedesvej.
Hendes mand vil ikke høre tale om en abort. Han efterlader hende med to små børn og en gæld, som kvinden må tilbagebetale. I desperation kontakter kvinden en alfons. Mod filmens slutning ligger hun i en mørk seng omgivet af midnatssorte playmobil-mænd. The Wedding Cake kan ses fredag den 9. oktober i serien Female Perspective på Copenhagen Short Film Festival.
”Langt størstedelen af de kvinder, der havner i prostitution, gør det som kvinden i historien på grund af fattigdom,” fortæller Monica Mazzitelli, der står bag prisvindende kortfilm som Dignity og The Coltrane Code.
De seneste fire år har den 56-årige instruktør og forfatter arbejdet med kvinder, der kæmper for at komme ud af prostitution i Sverige.
Her lærte hun også kvinden bag historien at kende.
”Jeg ville lave kunst ud af de historier, jeg hørte fra kvinderne. Det var for at give noget tilbage igen. Deres liv er jo blevet bestjålet dem. Jeg gjorde mit bedste for at gøre deres historier interessante og smukke. Give dem en stemme!” siger Monica Mazzitelli.

Continue reading

“The Wedding Cake” äntligen i Poland på Tofifest!

Jag tycker att det är väldigt spännande att få tävla på en festival som definiera sig själv som ”upprorisk”!

The Wedding Cake visas på den 18th edition av Tofifest International Film Festival som kommer att äga rum i Torun, från 17 oktober till 25 oktober 2020. Festivalen ger öppet stöd till belarusier genom att ha ett mycket intressant sektion som heter “Viva Belarus!”, som presenteras så på festivalens sida: ”det kommer att vara en symbolisk manifestation av vår solidaritet med det belarusiska folket som kämpar för sin frihet.”
Jag är stolt över att delta!