[Äntligen den svenska versionen av min artikel “The lost generation of porn kids”]

Visuell drog – Om barn, unga och nätporr gavs ut av Kalla Kulor Förlag för drygt ett år sedan och blev på nytt aktuell när Centerkvinnorna uppmärksammade frågan om barns och ungas porrkonsumtion utifrån ett hälsoperspektiv. Författarna själva besitter energi som två kraftverk: Ulrica Stigberg, präst som arbetar med ungdomsverksamheten på Fryshuset i Stockholm, och Maria Ahlin, grundare av organisationen Freethem, som arbetar för att motverka prostitution och människohandel.
När Ahlin och Stigberg skulle skriva boken valde de att ta ett steg tillbaka från det moraliska perspektivet på pornografi och att istället koncentrera sig på vilka effekter porrkonsumtionen får på ungas hälsa, på en neuropsykiatrisk, fysisk och social nivå. De intervjuade experter av alla slag: universitetsprofessorer, neurologer, kriminologer, poliskommissionärer, sociologer, urologer, psykologer, forskare och tv-personligheter. Men framförallt pratade de länge med dussintals pojkar och flickor som (äntligen) kunde hitta vuxna öron för att uttrycka problem som de varken ville eller kunde prata med sina föräldrar eller lärare om. Bilden som förmedlas i boken är mycket störande och med starka sociala konsekvenser.
När det gäller pornografi är majoriteten av användarna manliga: 96 % av alla tonårspojkar har någon gång konsumerat porr. Det kan därför bli ett känsligare ämne än andra typer av missbruk som är mindre utbredda, som till exempel kokain eller spel, eftersom pornografi är ett skelett i nästan allas garderob. Det är därför den förnekande och okritiska inställningen till porr fortfarande är den vanligaste, trots femtio år av studier och forskning i ämnet. Så snart möjligheten att införa begränsningar kommer på tal, finns det progressiva som säger sig vara ”kritiska mot alla former av censur”.
Faktum är att många vuxna över 35 år inte har en aning om vad ett online-erbjudande är och tror att porr består av lättsamma filmer där ”lyckliga horor” åtnjuter en stunds nöje med män. Men under de senaste femton åren har porren mer och mer kommit att handla om fysisk och verbal aggression, och inte om njutning. En studie som gjorts av de mest sedda pornografiska filmerna på Internet visade att omkring nio av tio scener innehöll fysisk aggression (med bland annat så kallad slapping, gagging och spanking), och i nästan samtliga av fallen var aggressionen riktad mot kvinnor. Omkring femtio procent av gångerna innehöll scenerna starka verbala attacker. Dessutom är kvinnornas reaktion på misshandeln vanligtvis neutral eller rentav positiv, aldrig negativ eller motsägande.

Första kontakten med pornografi sker idag mycket tidigt – ofta redan innan barnet är tio år gammalt – och det sker ofrivilligt; i många fall är det ett resultat av en internetsökning från en dator, mobil eller surfplatta. Den första aktiva pornografiska sökningen sker ungefär vid tolv års ålder.
Ett barns hjärna (vilket forskning kring bland annat barns konsumtion av alkohol och droger har visat) är mycket fragil och långt ifrån konsoliderad och strukturerad. Dopaminutsöndringssystemet är på sin topp och fungerar så att när vi möts av starka känslor, positiva eller negativa, söker hjärnan efter ett system för att återställa sin balans. Det gör den genom att sänka reaktionsnivån och på så vis hämma det emotionella svaret på en given stimulans. Kort sagt, för att skydda oss från starka känslor, gör vår hjärna oss mindre mottagliga för dem. På det sättet blir vi beroende av en viss stimulans för att uppnå samma starka, emotionella upplevelse. Det är därför vi efter en tid känner oss likgiltiga inför och uttråkade av sådant vi från början upplevde som spännande. Om man lägger ihop dessa fakta med hur lätt det i dagsläget är att få tag på porr på nätet och hur många filmer det finns att titta på, förstår man att det som ursprungligen var upphetsande och ledde till en orgasm snabbt blir ”tråkigt”. Hjärnan behöver hela tiden gå ett steg längre för att komma igång och få en liknande dopaminutsöndring.
Vår vuxna hjärna – och i ännu större utsträckning hjärnan hos en tonåring – får en kick genom transgression. Att bryta mot reglerna är dessvärre upphetsande, och ju starkare tabu vi bryter desto större njutning upplever vi genom dopaminutsöndring. Undersökningar som genomförts under de senaste åren visar att nätporrens lättillgänglighet har gjort att antalet tittare har ökat enormt jämfört med för bara några år sedan, och också att graden av gränsöverskridande material ökar exponentiellt. Från soft porn och glad porn har vi snabbt gått in i vad vi nu kallar för gonzo porn: videor som till stor del verkar dokumentära, med mindre fejkade scener till förmån för mer autentiska händelser, närmare konceptet för snuff movies (en genre där människor påstås ha dödats framför kameran för filmens skull, ö.a.).
Lars Olsson, professor i neurovetenskap vid Karolinska Institutet, förklarar att för att hjärnan ska få tillräckligt med upphetsning för att man ska kunna uppnå erektion och nå en orgasm, måste överträdelsen gradvis ökas. Hjärnan hos ungdomar är predisponerad för dopaminutsöndring, särskilt i närvaro av saker som är nya och överträder sådant som man varit med om tidigare. Alla män som har problem kopplade till pornografiberoende har berättat om en personlig resa som snabbt eskalerat från hårt till våldsamt och förnedrande sex, och sedan vidare till våldtäkt, våldtäkt på personer med psykiskt och/eller fysiskt handikapp, våldtäkt på allt yngre barn, passiv incest (som ofta börjar med att bara titta på animerade filmer), och som i värsta fall slutar med att de begår sexuella, incestuösa övergrepp på egna familjemedlemmar. Karaktäristiken för porrmissbruk är att det i de mest kritiska (och ständigt ökande) fallen blir det i slutändan inte tillräckligt att titta på videor utan man känner ett behov av att uppleva saker på riktigt. I detta avseende är det både polisutredare och forskare som varnar för att antalet ungdomar som köper sex växer exponentiellt och att när datorer som ägs av våldtäktsmän analyseras innehåller de ofta pornografiskt material som visar samma scener som sedan har förverkligats i brottet som utreds. Nina Rung, utredare på Polisens Barnahus, säger att det är vanligt att våldtäktsmän erkänner att de får inspiration av pornografi. Intressant är dock att det inte finns någon ökning av ”pedofilin” (som är en väldefinierad psykopatologi) som sådan. Tvärtom kan ökningen av barnvåldtäkt idag vara ett resultat av den stora åtkomsten av gratis pornografiskt material online.

Hjärnan bedövar emotioner och känslor, och gör människor mer likgiltiga och motståndskraftiga mot empati. I porrens specifika fall, leder det till en övergång från en handling som man har sett tusen gånger i en video till det riktiga sexuella våld som begås mot en kvinna eller en minderårig. Siffran över rapporterade sexuella övergrepp och våldtäkter på unga tjejer i offentliga miljöer ökar alarmerande. Dessutom inträffar de ofta utan att offrens egna vänner reagerar eller gör något för att förhindra brottet, utan de blir istället en del av övergreppet genom att filma det med sina telefoner.
Tillbaka till barnen: Vad händer med en tolvårig som – av förståeliga biologiska skäl – vill onanera för att lossa sina hormonella stormar? Han tittar på dessa gonzo porn filmer. Vad ser han? Välhängda män med ständiga erektioner och välutvecklade kroppar som missbrukar, våldtar, angriper och slår på tjejer som är allmänt tillgängliga för denna typ av behandling, de verkar ofta till och med tycka om det och söker inte aktivt efter en egen orgasm. De finns bara representerade som föremål, till för att leverera njutning till mannen eller männen i scenen. Efter ett tag går tolvåringen vidare till att titta på videor där tjejer istället lider öppet, är skräckslagna, i chocktillstånd och så vidare, i takt med att behovet av ytterligare stimulans stiger. Gail Dines, professor vid Wheelock College i Boston, påpekade under en konferens (inte citerad i boken) att den här tolvåriga åskådaren inte kan hjälpa att han får orgasm när han ser dessa scener, eftersom hans hormoner exploderar. Det slutar med att han tror att han gillar det han kollar på. Eftersom det limbiska hjärnsystemet bearbetar bilderna och memorerar dem mycket starkare när de tas in under en orgasm, blir den sexuella njutningen starkt kopplad till våldsamhet, förklarar Jenny Sonesson, myndighetsexpert på våldtäkter mot barn. Konsekvensen hos barnet blir skamkänslor, ånger, rädsla, självhat, ångest och sömnlöshet.

Hos de barn som utvecklar en riktig patologi i samband med pornografi (de mest konservativa siffrorna indikerar 10% av barnen) är symtomen allvarligare både fysiologiskt och socialt. De lider av olika sjukdomar: depression, nedsatt motivation, impotens, beroendesymtom, apati, känslomässig dissociation, fetma, oförmåga till intimitet, brist på självkänsla och aggressivitet. En studie genomförd av Max Planck-institutet i Berlin visade att storkonsumenter av porr har en förminskad striatum, som är ett område i hjärnan som spelar en viktig roll i belönings- och motivationssystemet. Det är där den emotionella belöningen och de dopamininducerande motivationsmekanismerna äger rum. Dessutom visade forskarna Svedin och Åkerman i Statens medieråds rapport ”Koll på porr” att killar som var storkonsumenter av pornografi ofta också var förknippade med sexuella övergrepp, alkoholkonsumtion och drogmissbruk. I många av de undersökta fallen hade de både sålt och köpt sex och led av en sämre psykisk hälsa än sina jämnåriga som inte tittade på lika mycket porr. Också socialt sett är konsekvenserna av porrkonsumtion många och väl synliga: man har mindre empati för offer för sexuell aggression, en syn på kvinnor som provocerande och att de förtjänar att bli våldtagna, ett ökat antal gruppvåldtäkter, en förväntan på ens partner att han eller hon ska ställa upp på mer frekventa och våldsamma sexuella prestationer, och en allmän förväntan i att fysisk kontakt ska kulminera i ett samlag.
Och tjejerna? Vad säger forskarna om dem? Andelen som någonsin sett en video är 54 %, men bara en tredjedel har fortsatt att titta. Många av dem berättar att de har tittat på porr för att känna sig jämställda med pojkarna, för att bli bekräftade av dem. I flera fall är det deras partner som föreslår det, och då slutar de titta när relationen är över. Dock uppger 12 % av tjejerna att de skulle vara intresserade av att titta på mer porr. Magdalena Mattebo, barnmorska och forskare vid Uppsala Universitet, antyder att tjejer antagligen skulle vara mer motiverade att konsumera porr om den var inriktad på kvinnlig njutning och inte bara utformad för att tillgodose behoven hos en manlig publik.

Oavsett om de har konsumerat pornografi eller inte, är flickor väl medvetna om att den existerar, och den får konsekvenser i deras vardag. Bland annat genom att deras partner begär sexuella prestationer som de inte känner sig bekväma med eller intresserade av (det vanligaste är analsex), att de har svårt att säga nej av rädsla för att bli dömd som tråkig och därav bli lämnad, och att de känner att de inte duger och har allmän dålig självkänsla. Det kan också handla om orimliga krav på kroppens utseende, när den bedöms utifrån en ouppnåelig standard med specifika estetiska krav på genitaliernas utseende (behåringen, blygdläpparnas form) och att ständigt känna krav på att uppfylla kontinuerliga och omedelbara sexuella önskningar utan att ha tillräckligt med tid för att göra sig redo, med långvariga smärtsamma fysiska och emotionella konsekvenser som följd. Flickorna upplever också orimliga förväntningar inte bara kring den manliga orgasmen utan även kring sin egen, vilket ofta leder till att de fejkar orgasm för att få slut på smärtsamma samlag. Det ligger också mycket förödmjukelse i känslan av att partnern blir upphetsad av att titta på andra kvinnor, och många flickor säger sig vara oförmögna att säga nej till sex, för att de känner sig pressade och rädda att bli frånstötta om de inte ställer upp. Detta leder till att de först efteråt inser att de blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp, eftersom samlaget var resultatet av en emotionell utpressning utan fullt samtycke.
Man brukar ofta skylla på reklamen när det kommer till objektifieringen av kvinnors kroppar, och hävda att den leder till en orealistisk skönhetsstandard. Vad man ofta glömmer bort, och som Gail Dines också påpekar i sin konferens, är att den pressen lika ofta kommer från porr, och att den gäller både mäns och kvinnors utseende.

Är det allt då becksvart? Lyckligtvis inte. Mer än en av de intervjuade pojkarna medger att det är svårt att titta på porr utan att ifrågasätta vilka ”skådespelerskorna” är. Och även om det finns de som ”väljer” att delta i en porrfilm, har de säkert ett barndomstrauma bakom sig som gör dem extra sårbara, säger Thomas och Amir. Och ofta förstår man att tjejerna är där bara för att de är i nöd eller för att de tvingas − fortsätter de − och oavsett hur mycket de försöker låtsas, kan man läsa ångest, avsky och rädsla i deras ögon, och då är det omöjligt att bli upphetsad av att titta på dem. ”Man måste förtränga att tjejer i porr är riktiga människor, annars går det inte att titta på det” säger Alex. Om männen i filmerna tillägger han att ”de vill ha dominans för att kompensera för dåligt självförtroende”. Tobias är mycket frustrerad: ”Porren har förstört delar av mig. Jag märker hur min hjärna hoppar dit när jag är trött. Jag har lärt mig saker jag inte vill kunna, men inte kan radera”. Robin hävdar att om det fanns ett nätverksfilter för att förhindra minderåriga att konsumera pornografi skulle det rädda en hel generation. ”Vi måste kunna problematisera porren utan att stämpla varandra som sexuella förtryckare”. Vi kan avsluta med Tobias viktiga frågeställning: ”Hur ska sexism och våldtäkter kunna utrotas utan att utrota porr?” En fin retorisk fråga, såväl som en politisk. Låt oss hoppas att Sverige kan vara ett steg före andra nationer med att införa den rätta lagstiftningen.
Slutligen finns det en aspekt som alla i boken instämmer i, unga som vuxna: att i avsaknad av en bättre källa används porr som en slags sexutbildning av barnen, och det finns ingen de kan prata med om det de ser. Samtliga som blir intervjuade i boken ger samma råd: Prata om det, utan att skuldbelägga eller moralisera, för de unga är inget annat än offer för pornografins köttkvarn, avsedd att sälja allt hårdare material till framtida kreditkortsinnehavare.

Pornografikonsumerande ungdomar – en förlorad generation