Ikväll besökte jag POINT Music Festival på Göteborgs konserthus för att titta på en konsert som hade presenterats som en dramatisering av Beethovens Kreutzer Sonata.

Jag hade sett en liknande teatralisk bearbetning av den för många år sedan och eftersom musikstycket är bland mina favoriter och jag har läst romanen minst tre gånger, såg jag verkligen fram emot att få se den igen.

I rollen som romanens berättare fann vi Krister Henriksson, som tolkade rollen på ett sitt eget sätt. Jag vet inte hur många av er som har läst Tolstojs mästerverk, men för de som inte har gjort det vill jag berätta att det handlar om ett kvinnomord: En patriark från 1800-talets Ryssland mördar sin fru som han bedömer som otrogen, av ren “svartsjuka”. Continue reading →

Nu på söndag kommer jag att förverkliga en dröm: att titta -för kanske sjunde gången- på filmen Melancholia där den blev inspelad.
Göteborg Filmfestival har ordnat en tur som kommer att ta oss desperata nördar till Tjolöholms slott, för att njuta av atmosfären, snacka film, känna oss starstruck i efterskott och sedan minnas för livet.

Därför har jag nu tänkt översätta min gamla filmanalys som jag skrev på italienska för en kultursida för många år sedan, med hjälp av Bosse Forsén och Mikael Moiner. Jag presenterar den här, varsågoda!

“Melancholia”: Depressionen som förintar världen.

Melancholia är en planet utan gravitationsbana (en ”interstellär planet” enligt den astronomiska definitionen) som kolliderar med Jorden och ödelägger den, vilket vi omedelbart förstår utifrån filmens vackra och nästan prerafaelitiska spoilerprolog. Filmens huvudpersoner är Justine (Kirsten Dunst – prisad som bästa skådespelerska i Cannes) och hennes syster Claire (Charlotte Gainsbourg), som turas om att vara huvudkaraktärer i filmens första respektive andra akter. Det är egentligen Justine som lever vidare som central gestalt i filmen och dominerar den emotionellt ända fram till slutet. Hennes karaktär är den enda som genomgår en verklig utveckling under filmens gång. De andra reagerar på vad som händer omkring dem, men fortsätter i grunden att vara desamma. Continue reading →

I flera år har jag ruvat på denna text, det har nämligen tagit lång tid för mig att smälta det smärtsamma i att min möjlighet att bli mor gick förlorad för alltid. Och även om jag ännu idag tvekar inför att göra om min golgatavandring har jag beslutat att göra det och på så vis med systerlig innerlighet återgälda en skuld gentemot alla kvinnor som jag vill hedra, kosta vad det vill.

Vi talar om en mycket vanlig men praktiskt taget okänd sjukdom, inte bara för oss vanliga människor men även inom läkarkåren. Då menar jag inte allmänläkare, om det bara vore så, utan också gynekologer, såväl kvinnliga som manliga, vilka om några borde veta allt om en sjukdom som drabbar 176 miljoner kvinnor på vår planet. Hundra-sjuttio-sex miljoner kvinnor. I runda slängar handlar det om 10 % av den kvinnliga befolkningen. Continue reading →

[Some sad reflections about the flop of the #metoo in Italy. Originally published in Italy (in Italian) by “Le Donne Visibili”, “La Poesia e lo Spirito” and “Popoff”. Illustrated by Eliana Como. Translation edited by Cinzia Guerriero and Niko Despopoulos]

A feeling like a point of no return.
Like in H.C. Andersen’s tale – The Emperor’s New Clothes – at one point a scream was enough: so too were the first women in the Hollywood Star System who had the courage to let out and come clean of shame, anger, frustration, fear and uncertainty. From there, a few days later, the first post with #metoo hashtag starts to spread around and in a couple of nights it becomes an avalanche. Figures are updated by the hour to count thousands and thousands western women who have found the strength to tell their story from the multitude. Whether it concerned a harassment on a bus or a rape, so many hands rose, and the river became a flood, an event that was impossible to ignore. Thanks to the social networks, Western women finally met, though without having ever set eyes on each other, and in the sisterly and warm wave of saying “me too” formed a sort of alliance, with the strength that women have when they get too tired to slip anything else thru. Continue reading →

[Äntligen den svenska versionen av min artikel “The lost generation of porn kids”]

Visuell drog – Om barn, unga och nätporr gavs ut av Kalla Kulor Förlag för drygt ett år sedan och blev på nytt aktuell när Centerkvinnorna uppmärksammade frågan om barns och ungas porrkonsumtion utifrån ett hälsoperspektiv. Författarna själva besitter energi som två kraftverk: Ulrica Stigberg, präst som arbetar med ungdomsverksamheten på Fryshuset i Stockholm, och Maria Ahlin, grundare av organisationen Freethem, som arbetar för att motverka prostitution och människohandel.
När Ahlin och Stigberg skulle skriva boken valde de att ta ett steg tillbaka från det moraliska perspektivet på pornografi och att istället koncentrera sig på vilka effekter porrkonsumtionen får på ungas hälsa, på en neuropsykiatrisk, fysisk och social nivå. De intervjuade experter av alla slag: universitetsprofessorer, neurologer, kriminologer, poliskommissionärer, sociologer, urologer, psykologer, forskare och tv-personligheter. Men framförallt pratade de länge med dussintals pojkar och flickor som (äntligen) kunde hitta vuxna öron för att uttrycka problem som de varken ville eller kunde prata med sina föräldrar eller lärare om. Bilden som förmedlas i boken är mycket störande och med starka sociala konsekvenser.
Continue reading →

Sitting in the row in front of me a handsome man in his forties. Fingers tattooed with black letters, silver rings on each, bracelets and dark earrings, leather wrist band, clear blue eyes under golden lashes, hair shaved at the sides and a long ponytail of blond and curly hair that almost reaches his butt, short boots, black jeans and a gray jacket with a dark shirt underneath. And a clerical collar. His name is Markus, he is a street priest: his assigned parish is the streets, at night, and his mission is to help the underprivileged and the exploited. Especially prostitutes. In Sweden, the Protestant Church often works like this, hands on in the dirt, like Christ with the lepers.
Continue reading →

If I could make every adult inhabitant of the planet read one book in 2017, it would be Shadows Law [translated by Selina Öberg and published by Bullet Point Publishing, from the original Swedish Skuggans lag, published by Kalla Kulor Förlag] written by Stockholm policeman Simon Häggström. In just four hundred pages he makes us see a hidden world, one that it would be too easy and self-consoling to call obscene. In the narratives of his experiences of long squalid nights in a car trying to arrest clients of prostitutes, Häggström is able to tell the story of millions of women, of thousands of years of history, of billions of violations. A difficult book, obviously, but imperative, necessary, revelatory.
Continue reading →

I return once more to discussing photography because of a new one-person show at the Elf Galleri in Gothenburg. Under the spotlight the Swedish photographer with the most international recognition Gerry Johansson, with an exhibit called “Antarktis” (“Antarctica”).
It consists of images printed from a negative obtained in analog large format (8 x 10 inches) taken during a long, six-week session while on an expedition in the Antarctic. In prohibitive conditions among polar temperatures and violent winds, which Johansson braved with great obstinacy, he would wait for the right moment to go outside and shoot in all directions. The composition of the images is one of the most rewarding elements of this collection, with images that are always that millimeter different from how we would have photographed them. A millimeter that truly makes all the difference between a sharp, clean image and a work of art. Continue reading →