Nu på söndag kommer jag att förverkliga en dröm: att titta -för kanske sjunde gången- på filmen Melancholia där den blev inspelad.
Göteborg Filmfestival har ordnat en tur som kommer att ta oss desperata nördar till Tjolöholms slott, för att njuta av atmosfären, snacka film, känna oss starstruck i efterskott och sedan minnas för livet.

Därför har jag nu tänkt översätta min gamla filmanalys som jag skrev på italienska för en kultursida för många år sedan, med hjälp av Bosse Forsén och Mikael Moiner. Jag presenterar den här, varsågoda!

“Melancholia”: Depressionen som förintar världen.

Melancholia är en planet utan gravitationsbana (en ”interstellär planet” enligt den astronomiska definitionen) som kolliderar med Jorden och ödelägger den, vilket vi omedelbart förstår utifrån filmens vackra och nästan prerafaelitiska spoilerprolog. Filmens huvudpersoner är Justine (Kirsten Dunst – prisad som bästa skådespelerska i Cannes) och hennes syster Claire (Charlotte Gainsbourg), som turas om att vara huvudkaraktärer i filmens första respektive andra akter. Det är egentligen Justine som lever vidare som central gestalt i filmen och dominerar den emotionellt ända fram till slutet. Hennes karaktär är den enda som genomgår en verklig utveckling under filmens gång. De andra reagerar på vad som händer omkring dem, men fortsätter i grunden att vara desamma. Continue reading →