g är så glad att jag kommer att prata om Flerspråkigt skrivande med Lyktans redaktör och ansvarig utgivare, the one and only Lars Lovén, nu på torsdag kl. 10:30 till 10:50 på montern B07:40!
Jag är både glad och stolt över mitt fortsatta samarbete med den utmärkta tvåspråkiga tidskriften “Lyktan”, där en ny artikel / recension / intervju med Nicola Lagioia om hans nyligen av Bonniers utgivna bok ”De levandes stad”. Titeln är ”Ingen absolution men djup empati” och den kan som vanligt läsas på både svenska och italienska!
Förra veckan hade jag äran att leda ett samtal på Surte Glasbruksmuseum, där jag är aktiv i att skapa olika arrangemang som kallas för “SurteKnuten”. Denna gång hette kvällen “Mot alla odds” och jag ledde ett mycket givande och känslosamt samtal om utmaningar och psykisk ohälsa med två underbara människor, paralympisk medaljör Anna-Carin Ahlquist och Talang-skräll musiker Stefan Lindström.
Ni kan se och lyssna på samtalet här:
Nicola Lagioia (Bari, 1973) är en av Italiens främsta kulturpersonligheter och författare, just nu aktuell i Sverige med sin true crime-roman ”De levandes stad” (Albert Bonniers Förlag). Romanen handlar om två unga män med relativt normala liv – Marco Prato och Manuel Foffo – som dödade den 23-årige prostituerade mannen Luca Varani, efter att ha torterat honom i timmar.
Jag har intervjuat författaren för Parabol.
Det till synes motivlösa mordet
För att skriva denna monumentala dokumentärroman genomförde du under flera år en mycket djupgående research och intervjuade alla inblandade personer som du kunde tala med. Varför var detta så viktigt för dig?
Det finns faktiskt två svar på den här frågan. Det mest ytliga är att jag tyckte – redan första gången jag hörde nyheten om detta mord på nyheterna – att det var en fruktansvärd men samtidigt intressant historia att berätta. Först och främst på grund av det grova våldet, vilket är ganska sällsynt i Rom. Visst är Rom en turbulent stad men statistiskt sett har den ett lågt antal mord jämfört med Europa i allmänhet. Vidare för att det var ett helt motivlöst mord, utfört av människor som inte hade någon koppling till den kriminella världen; en blodspakt mellan två personer med relativt vanliga liv. Marco Prato är uppvuxen i en välbärgad vänster-miljö. Han är kulturintresserad och arbetar med PR för en trendig nattklubb, och han är etablerad i HBTQ-communityt. Manuel kommer å andra sidan från stadsdelen Collatino, som inte är ett särskilt chict område egentligen, men hans familj är rik och ekonomiskt solid. Kort sagt, två osannolika förövare. Och det intressanta är att de inte heller är medvetna om vad de har gjort. Så pass att när Manuel förhörs, ber han åklagaren att förklara för honom vad han har gjort då han själv inte kan förstå hur det gick till, trots att han har erkänt sitt brott. För båda mördarna förefaller det som om att informationen inte har blivit åtkomlig som ”kunskap”. Både Manuel och Marco tänkte som trollkarlens lärlingar: de hade spelat ett spel som de vid en viss tidpunkt inte längre kunde kontrollera. Vill man bredda diskussionen är detta ett mycket större tema: kanske befinner vi oss i en historisk fas där vi, homo sapiens, har spelat en hel radda ”spel” som vi inte längre kan kontrollera, psykologiskt och socialt. Men det skulle bli för brett. Continue reading
Vad kul att jag bjöds in på Angereds Bokmässa i år igen! Jag är så stolt över det!
Jag ska läsa ett par dikter denna gång! Jag är på scen lördag den 4:e maj 2024, mellan 13:30 och 13:45! All info finns här, jag hoppas att vi ses!
En ny intervju för ”Parabol”, denna gång med Nehir Tuna om hans intressanta och berörande debutfilm ”Dormitory”. Filmen hade svensk premiär på Göteborg Filmfestival i år.
En ny dikt på svenska, till och om min mor. Översatt från italienska med hjälp av Mikael Moiner
Dagarnas antal
21 757
dagarnas
antal
som du har levt,
mor.
59 år
7 månader
en handfull av dagar.
För mig också
idag
21 757 dagar
jag lever,
mor.
Continue reading
Jag är mycket tacksam till tidskriften Lyktan som gav mig uppdraget att intervjua Roza Ghaleh Dar, en fantastisk människa som fick mig att bättre förstå situationen för iranska politiska flyktingar i världen, och rollen som litteratur kan spela för människor som lever i diasporan.
Kollektiv kamp för relation till språket
När exiliranier engagerar sig i den feministiska kampen i Iran blir det samtidigt svårare att åka tillbaka till hemlandet. Monica Mazzitelli har träffat Roza Ghaleh Dar från nätverket Simorgh, som arbetar med att skapa ett sammanhang för persisk litteratur i Sverige.
En ny intervju för ”Parabol”, denna gång med Paola Cortellesi om hennes underbara och angelägna film ”Det finns alltid en morgondag” som har premiär i helgen! Filmen hade svensk premiär på Göteborg Filmfestival i år, där den vann priset som Bästa Internationella Film.
Ett nytt stycke för Parabol, denna gång har jag tagit mig an ”Kalak”, Isabella Eklöfs nya film som kommer att ha premiär i Sverige i mars. Filmen är en adaptation av Kim Leines roman med samma titel och båda verk vill jag varmt rekommendera!
Läs den här!
Isabella Eklöfs nya film Kalak lyckas med det omöjliga: att skildra incest och dess konsekvenser på ett trovärdigt sätt. Det är ett stort steg framåt jämfört med hennes tidigare verk.
Den svenska regissören Isabella Eklöf hade världspremiär för sin andra långfilm, ”Kalak”, på den spanska San Sebastian filmfestival i september 2023; den kommer att visas på svenska biografer under våren 2024. Eklöf skapade stor uppmärksamhet med sin debutfilm, ”Holiday” (2018), som lämnade mig förbryllad. Inte för att den inte var välregisserad, tvärtom: Isabella besitter en imponerande talang och räknas som en av de mest intressanta regissörerna i Sverige för närvarande. Dock fann jag den psykologiska konstruktionen av den unga huvudpersonen Sascha svårgripbar: Efter en brutal scen där Sascha blir våldtagen av hennes mycket äldre kriminella pojkvän Michael, ser vi henne nästa dag bete sig som om ingenting hade hänt. Det kändes som en pornografisk normalisering av en våldtäkt. Continue reading