Nicola Lagioia (Bari, 1973) är en av Italiens främsta kulturpersonligheter och författare, just nu aktuell i Sverige med sin true crime-roman ”De levandes stad” (Albert Bonniers Förlag). Romanen handlar om två unga män med relativt normala liv – Marco Prato och Manuel Foffo – som dödade den 23-årige prostituerade mannen Luca Varani, efter att ha torterat honom i timmar.
Jag har intervjuat författaren för Parabol. 

Det till synes motivlösa mordet

För att skriva denna monumentala dokumentärroman genomförde du under flera år en mycket djupgående research och intervjuade alla inblandade personer som du kunde tala med. Varför var detta så viktigt för dig?
Det finns faktiskt två svar på den här frågan. Det mest ytliga är att jag tyckte – redan första gången jag hörde nyheten om detta mord på nyheterna – att det var en fruktansvärd men samtidigt intressant historia att berätta. Först och främst på grund av det grova våldet, vilket är ganska sällsynt i Rom. Visst är Rom en turbulent stad men statistiskt sett har den ett lågt antal mord jämfört med Europa i allmänhet. Vidare för att det var ett helt motivlöst mord, utfört av människor som inte hade någon koppling till den kriminella världen; en blodspakt mellan två personer med relativt vanliga liv. Marco Prato är uppvuxen i en välbärgad vänster-miljö. Han är kulturintresserad och arbetar med PR för en trendig nattklubb, och han är etablerad i HBTQ-communityt. Manuel kommer å andra sidan från stadsdelen Collatino, som inte är ett särskilt chict område egentligen, men hans familj är rik och ekonomiskt solid. Kort sagt, två osannolika förövare. Och det intressanta är att de inte heller är medvetna om vad de har gjort. Så pass att när Manuel förhörs, ber han åklagaren att förklara för honom vad han har gjort då han själv inte kan förstå hur det gick till, trots att han har erkänt sitt brott. För båda mördarna förefaller det som om att informationen inte har blivit åtkomlig som ”kunskap”. Både Manuel och Marco tänkte som trollkarlens lärlingar: de hade spelat ett spel som de vid en viss tidpunkt inte längre kunde kontrollera. Vill man bredda diskussionen är detta ett mycket större tema: kanske befinner vi oss i en historisk fas där vi, homo sapiens, har spelat en hel radda ”spel” som vi inte längre kan kontrollera, psykologiskt och socialt. Men det skulle bli för brett. Continue reading →