“The Wedding Cake” affisch!

Låt mig få presentera min nya kortfilm “The Wedding Cake”!
Det är min pilot för ett större konstnärligt dokudrama projekt som jag kommer att berätta mera om i framtiden!
Just nu vill jag tacka så hjärtligt alla som medverkade! Min underbara och genialiska man Mikael Moiner Mikael Moiner Photography som fotade, klippte och grejdade mm, Adriana Rosati som är konstnären bakom själva tårtan och scenografin, Astrid Hallén som gav rösten till min “Anna”, Veli-Matti Äijälä som har komponerat musiken, Riccardo Cimino från Suonilab som har mastrad audio, Amer Kapetanović som har bidragit med ljussättningen och Giulia Colavolpe Severi som gjorde översättningarna.
Men framför allt vill jag tacka Simon Häggström som är min hjälte i kampen mot prostitution och Talita som gör ett oersättligt arbete för att stödja kvinnor som lämnar prostitutionen. Den här kortfimen hade inte funnits utan er.

Boken är ute!

Här är omslaget av min nya bok “Att dö fri” som ges ut på italienska idag!
En engelsk version är nästan färdig, i väntan på att min agent ska hitta det rätta förlaget.
Förhoppningsvis kommer den att finnas på svenska också, i en vacker framtid!

http://www.lorussoeditore.it/prodotto/di-morire-libera-la-vita-ardente-di-michelina-di-cesare-briganta/

Små stenar

Jag har i mitt liv rest till alla befolkade kontinenter, tills jag slutade resa ganska tvärt för några år sedan. I denna lilla träskål som jag köpte någonstans behåller jag små stenar som jag har plockat upp vid olika tillfällen. Jag trodde att jag skulle komma ihåg var och en efteråt, då de betydde jättemycket för mig när jag tog upp dem och stoppade dem i min ficka. Det var mitt sätt att få med mig en stark känsla från en plats/tid/situation som jag upplevde som helig då. I Dolomiterna, Nya Zeeland, på Påskön, i Etiopien, Bolivia, Laos, Indien, Guatemala…
Men det blev inte så. Jag kommer faktiskt inte ihåg var stenarna kommer ifrån eller vad det var för omständigheter. Nu ligger de där, ihopblandade och oigenkännbara.
Och det är nog det bästa med dem, ändå. Att inte veta.
Att de är en del av mig som har gömt sig i min kropp, i mina känslor.

“Just Looking” på Medfilm Festival i Rom

Överlycklig och hedrad att “Just Looking” kommer att tävla på MedFilm Festival, som är Roms äldsta internationella filmfestival och i år firar 25-årsjubileum. “Just Looking” är en del av festivalens nya sektion “Walk With Women”.
Det är ett konstnärligt arbete som jag utvecklade som en 6-skärmars videoinstallation, som också finns i kortfilmsvariant.
Visningen är på lördag den 9:e november kl. 15:30 på biografen Cinema Savoy, Via Bergamo 25, Rom.
”Just Looking” är ett foto- och videokollage om kvinnors synvinkel på ”catcalling” och dess implikation på det patriarkala samhället där våldtäktskulturen objektifierar kvinnor, rättfärdigar att deras kroppar ska kunna utnyttjas genom både betalda (prostitution) och obetalda (våldtäkt) sexuella övergrepp.
Jag vill än en gång tacka alla som medverkade i projektet, först och främst min man Mikael Moiner Photography för bilderna tillsammans med Cinzia Bolognini och Marco Puppini, Magnus Bergström för klippningen och Therese Larsson för ljuddesignen.
Jag vill också tacka alla professionella samt amatörskådespelare som ville delta i detta projektet.
Tack!

“The Wedding Cake”

På väg att färdigställa en ny kortfilm med titel “The Wedding Cake” som förhoppningsvis kommer att vara en del av ett större konstnärligt dokumentärfilmsprojekt om prostitution och porr.

Har precis spelat in voiceovern till den med skådespelerskan Astrid Hallén som har gjort en fin tolkning av min “Anna”.

”Mitt ibland oss” av Ulrica Stigberg


Jag erkänner gärna att Ulrica Stigbergs bok ”Visuell drog: om barn, unga och nätporr” var det som man brukar kalla för en game changer för mig. Inte bara för att det fanns så mycket pålitlig, dokumenterad och naturvetenskaplig information om porr, men för att implikationerna för samhället var så klart poängterade att man ville att varje politiker på hela jorden skulle få läsa den. Jag skrev en artikel om det för min blogg (som även finns på svenska) som gjorde att trots att boken inte finns på italienska, så skrevs det om den på italienska Vanity Fair, och har väckt ännu mer uppmärksamhet. Continue reading

Berg som går att besegra

Förra veckan avslutade jag min termin som stödkvinna för organisationen Rise, som har för syfte att ge stöd till personer som har varit sexuellt utnyttjade som barn.
Man brukar prata om att något har varit en resa, men jag tror att de underbara, modiga, trots allt hela och mycket heliga kvinnor som har deltagit i gruppen snarare har gjort en klättring. Och nu sitter vi på bergstoppen, lite svettiga och andfådda, men vi kan se lite längre bort. Vi ser andra berg runt omkring, vi vet att resan inte är slut, att det kanske inte tar slut någon gång, kampen fortsätter, flera toppar att besegra.
Men vi klättrar uppåt med selen om kroppen och vi håller om varandra, var för sig men med ett rep som bevarar oss säkra och nära. Och vi väntar på nästa topp att besegra! Continue reading

Femicid, är det något att skratta åt?

Ikväll besökte jag POINT Music Festival på Göteborgs konserthus för att titta på en konsert som hade presenterats som en dramatisering av Beethovens Kreutzer Sonata.

Jag hade sett en liknande teatralisk bearbetning av den för många år sedan och eftersom musikstycket är bland mina favoriter och jag har läst romanen minst tre gånger, såg jag verkligen fram emot att få se den igen.

I rollen som romanens berättare fann vi Krister Henriksson, som tolkade rollen på ett sitt eget sätt. Jag vet inte hur många av er som har läst Tolstojs mästerverk, men för de som inte har gjort det vill jag berätta att det handlar om ett kvinnomord: En patriark från 1800-talets Ryssland mördar sin fru som han bedömer som otrogen, av ren “svartsjuka”. Continue reading