I den senaste nummer av ”Parabol” har jag valt att berätta om hur skolministern Giuseppe Valditara har reagerat till negativa uttalande från kulturpersoner med allvarliga åtgärder, till exempel genom att stämma för ärekränkning.
Jag är så lycklig över att ha gjort min första podd, nu utgiven av Parabol!
Podden handlar om Goliarda Sapienza, en mycket radikal italiensk författare som just nu är aktuell med en roman ”Jag, flickan från Catania” nyligen utgiven av Italienska Kulturinstitutet i Stockholm och översatt av underbara författaren och poeten Ida Andersen, som jag har samtalat med i podden.
Sapienza är en av Italiens allra bästa författare från 1900-talet, men det var först under 2000-talet som hon upptäcktes. Varför dröjde det så länge? Hur gick det till? Det finns många frågor som vi har pratat om.
Den finns nu på Parabol här https://www.parabol.press/vem-var-goliarda-sapienza/
Jag vill hjärtligt tacka Mikael Moiner som var ansvarig för ljudet, och Andrea Chimenti som tillät mig att ta en kort snutt av sin underbara låt ”A sweet fall” som intro och outro musik ❤🙏
Filmen “Oppenheimer” störde mig väldigt mycket. När 2024 fredspriset tilldelades den japanska organisationen Nihon Hidankyo blev jag så innerligt glad och skrev en text som hamnade på Parabol som Månadens Åsikt. Läs den här!
I novembernumret av ”Parabol” intervjuade jag Anja Gatu, Sveriges Författarförbundets ordförande, angående problematiken med ljudböckerna, så att ”ersättningsmodellen ska bli hållbar”, som hon berättade för mig.
Det var kul att påminna Parabol-läsarna om min artikel om klimakteriet, precis på dagen då den Internationella klimakteriedagen faller, den 18:e oktober!
Jag är både glad och stolt över mitt fortsatta samarbete med den utmärkta tvåspråkiga tidskriften “Lyktan”, där en ny artikel / recension / intervju med Nicola Lagioia om hans nyligen av Bonniers utgivna bok ”De levandes stad”. Titeln är ”Ingen absolution men djup empati” och den kan som vanligt läsas på både svenska och italienska!
Förra veckan hade jag äran att leda ett samtal på Surte Glasbruksmuseum, där jag är aktiv i att skapa olika arrangemang som kallas för “SurteKnuten”. Denna gång hette kvällen “Mot alla odds” och jag ledde ett mycket givande och känslosamt samtal om utmaningar och psykisk ohälsa med två underbara människor, paralympisk medaljör Anna-Carin Ahlquist och Talang-skräll musiker Stefan Lindström.
Ni kan se och lyssna på samtalet här:
Nicola Lagioia (Bari, 1973) är en av Italiens främsta kulturpersonligheter och författare, just nu aktuell i Sverige med sin true crime-roman ”De levandes stad” (Albert Bonniers Förlag). Romanen handlar om två unga män med relativt normala liv – Marco Prato och Manuel Foffo – som dödade den 23-årige prostituerade mannen Luca Varani, efter att ha torterat honom i timmar.
Jag har intervjuat författaren för Parabol.
Det till synes motivlösa mordet
För att skriva denna monumentala dokumentärroman genomförde du under flera år en mycket djupgående research och intervjuade alla inblandade personer som du kunde tala med. Varför var detta så viktigt för dig?
Det finns faktiskt två svar på den här frågan. Det mest ytliga är att jag tyckte – redan första gången jag hörde nyheten om detta mord på nyheterna – att det var en fruktansvärd men samtidigt intressant historia att berätta. Först och främst på grund av det grova våldet, vilket är ganska sällsynt i Rom. Visst är Rom en turbulent stad men statistiskt sett har den ett lågt antal mord jämfört med Europa i allmänhet. Vidare för att det var ett helt motivlöst mord, utfört av människor som inte hade någon koppling till den kriminella världen; en blodspakt mellan två personer med relativt vanliga liv. Marco Prato är uppvuxen i en välbärgad vänster-miljö. Han är kulturintresserad och arbetar med PR för en trendig nattklubb, och han är etablerad i HBTQ-communityt. Manuel kommer å andra sidan från stadsdelen Collatino, som inte är ett särskilt chict område egentligen, men hans familj är rik och ekonomiskt solid. Kort sagt, två osannolika förövare. Och det intressanta är att de inte heller är medvetna om vad de har gjort. Så pass att när Manuel förhörs, ber han åklagaren att förklara för honom vad han har gjort då han själv inte kan förstå hur det gick till, trots att han har erkänt sitt brott. För båda mördarna förefaller det som om att informationen inte har blivit åtkomlig som ”kunskap”. Både Manuel och Marco tänkte som trollkarlens lärlingar: de hade spelat ett spel som de vid en viss tidpunkt inte längre kunde kontrollera. Vill man bredda diskussionen är detta ett mycket större tema: kanske befinner vi oss i en historisk fas där vi, homo sapiens, har spelat en hel radda ”spel” som vi inte längre kan kontrollera, psykologiskt och socialt. Men det skulle bli för brett. Continue reading