{"id":4653,"date":"2024-06-05T10:15:34","date_gmt":"2024-06-05T10:15:34","guid":{"rendered":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/?p=4653"},"modified":"2024-12-02T15:45:49","modified_gmt":"2024-12-02T15:45:49","slug":"intervju-med-nicola-lagioia-pa-parabol","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/intervju-med-nicola-lagioia-pa-parabol\/","title":{"rendered":"Intervju med Nicola Lagioia p\u00e5 Parabol"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Nicola Lagioia (Bari, 1973) \u00e4r en av Italiens fr\u00e4msta kulturpersonligheter och f\u00f6rfattare, just nu aktuell i Sverige med sin true crime-roman \u201dDe levandes stad\u201d (Albert Bonniers F\u00f6rlag). Romanen handlar om tv\u00e5 unga m\u00e4n med relativt normala liv \u2013 Marco Prato och Manuel Foffo \u2013 som d\u00f6dade den 23-\u00e5rige prostituerade mannen Luca Varani, efter att ha torterat honom i timmar.<\/em>
\nJag har intervjuat f\u00f6rfattaren f\u00f6r Parabol.\u00a0<\/a><\/p>\n

Det till synes motivl\u00f6sa mordet
\n<\/strong><\/p>\n

F\u00f6r att skriva denna monumentala dokument\u00e4rroman genomf\u00f6rde du under flera \u00e5r en mycket djupg\u00e5ende research och intervjuade alla inblandade personer som du kunde tala med. Varf\u00f6r var detta s\u00e5 viktigt f\u00f6r dig?
\n<\/em>Det finns faktiskt tv\u00e5 svar p\u00e5 den h\u00e4r fr\u00e5gan. Det mest ytliga \u00e4r att jag tyckte \u2013 redan f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6rde nyheten om detta mord p\u00e5 nyheterna \u2013 att det var en fruktansv\u00e4rd men samtidigt intressant historia att ber\u00e4tta. F\u00f6rst och fr\u00e4mst p\u00e5 grund av det grova v\u00e5ldet, vilket \u00e4r ganska s\u00e4llsynt i Rom. Visst \u00e4r Rom en turbulent stad men statistiskt sett har den ett l\u00e5gt antal mord j\u00e4mf\u00f6rt med Europa i allm\u00e4nhet. Vidare f\u00f6r att det var ett helt motivl\u00f6st mord, utf\u00f6rt av m\u00e4nniskor som inte hade n\u00e5gon koppling till den kriminella v\u00e4rlden; en blodspakt mellan tv\u00e5 personer med relativt vanliga liv. Marco Prato \u00e4r uppvuxen i en v\u00e4lb\u00e4rgad v\u00e4nster-milj\u00f6. Han \u00e4r kulturintresserad och arbetar med PR f\u00f6r en trendig nattklubb, och han \u00e4r etablerad i HBTQ-communityt. Manuel kommer \u00e5 andra sidan fr\u00e5n stadsdelen Collatino, som inte \u00e4r ett s\u00e4rskilt chict omr\u00e5de egentligen, men hans familj \u00e4r rik och ekonomiskt solid. Kort sagt, tv\u00e5 osannolika f\u00f6r\u00f6vare. Och det intressanta \u00e4r att de inte heller \u00e4r medvetna om vad de har gjort. S\u00e5 pass att n\u00e4r Manuel f\u00f6rh\u00f6rs, ber han \u00e5klagaren att f\u00f6rklara f\u00f6r honom vad han har gjort d\u00e5 han sj\u00e4lv inte kan f\u00f6rst\u00e5 hur det gick till, trots att han har erk\u00e4nt sitt brott. F\u00f6r b\u00e5da m\u00f6rdarna f\u00f6refaller det som om att informationen inte har blivit \u00e5tkomlig som \u201dkunskap\u201d. B\u00e5de Manuel och Marco t\u00e4nkte som trollkarlens l\u00e4rlingar: de hade spelat ett spel som de vid en viss tidpunkt inte l\u00e4ngre kunde kontrollera. Vill man bredda diskussionen \u00e4r detta ett mycket st\u00f6rre tema: kanske befinner vi oss i en historisk fas d\u00e4r vi, homo sapiens, <\/em>har spelat en hel radda \u201dspel\u201d som vi inte l\u00e4ngre kan kontrollera, psykologiskt och socialt. Men det skulle bli f\u00f6r brett. Vi kan ist\u00e4llet \u00e5terg\u00e5 till de tre huvudkarakt\u00e4rerna \u2013 de tv\u00e5 m\u00f6rdarna och deras offer, Luca Varani \u2013 och notera hur var och en av dem i viss mening representerar varsin stadsdel i Rom, med olika sociala f\u00f6ruts\u00e4ttningar: Marco st\u00e5r f\u00f6r den \u00f6vre medelklassen i ett exklusivt grannskap, Manuel kommer fr\u00e5n medelklassen, medan Luca Varani bor precis i stadens nordligaste utkanter och \u00e4r son till en gatuf\u00f6rs\u00e4ljare, en samh\u00e4llsklass som motsvarar det gamla proletariatet.
\n\"\"<\/a>Hur som helst, alla svar jag har avgivit hitintills p\u00e5 din fr\u00e5ga \u00e4r ganska f\u00f6rst\u00e5eliga, n\u00e4stan uppenbara. Det finns dock en annan, mer mystisk och djupg\u00e5ende sanning till varf\u00f6r jag skrev denna bok: att jag k\u00e4nde n\u00e5gon slags \u201dn\u00e4rhet\u201d till alla tre. Inte f\u00f6r att jag delade deras livserfarenheter eller temperament, utan f\u00f6r att jag k\u00e4nde en k\u00e4nsla av delaktighet i deras livstragedi, ett medlidande f\u00f6r att de var s\u00e5 unga n\u00e4r de hamnade i problem. Det k\u00e4ndes som om de kunde ha varit tre v\u00e4nner till mig, \u00e4ven om de var yngre \u00e4n jag…\u202f Jag har alltid skrivit b\u00f6cker vars huvudpersoner har varit i min \u00e5lder eller \u00e4ldre, det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag har skrivit om m\u00e4nniskor fr\u00e5n en yngre generation. Marco och Manuel \u00e4r utan tvekan skyldiga, men det tar inte bort det faktum att jag som medm\u00e4nniska blev drabbad av deras levnadslott n\u00e4r jag ins\u00e5g hur mycket det som skedde berodde p\u00e5 ett slumpm\u00e4ssigt och d\u00f6dligt \u00f6de: om Marco och Manuel inte hade tr\u00e4ffats, s\u00e5 hade ingen av dem \u2013 var f\u00f6r sig \u2013 n\u00e5gonsin beg\u00e5tt en s\u00e5dan handling. Med detta menar jag dock inte att de inte \u00e4r skyldiga, s\u00e5klart!<\/p>\n

Din roman \u00e4r ocks\u00e5 en stor k\u00e4rleksf\u00f6rklaring till Rom, som du i \u00f6ppningsscenen beskriver som en plats som bel\u00e4gras av r\u00e5ttor men, allt eftersom ber\u00e4ttelsen utvecklas, du skildrar allt mer poetiskt dekadent och fascinerande.
\n<\/em>Ja absolut. Det h\u00e4r fallet hade p\u00e5verkat och engagerat mig k\u00e4nslom\u00e4ssigt i h\u00f6g grad fr\u00e5n start, men att f\u00f6lja det till den grad att jag kunde f\u00f6rfatta en roman om det f\u00f6restavades ocks\u00e5 av det faktum att jag, strax efter Varani-mordet, flyttade till Turin som konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r bokm\u00e4ssan d\u00e4r. Att f\u00f6lja fallet var mitt s\u00e4tt \u2013 eller min urs\u00e4kt \u2013 att h\u00e5lla min koppling till Rom levande medan jag sj\u00e4lv inte var fysiskt n\u00e4rvarande. Jag kunde d\u00e5 och d\u00e5 \u00e5terv\u00e4nda f\u00f6r att g\u00f6ra intervjuer och research som jag beh\u00f6vde f\u00f6r att utveckla intrigen \u2013 \u00e4ven om “De levandes stad\u201d \u00e4r raka motsatsen till en deckare. H\u00e4r vet vi allt fr\u00e5n b\u00f6rjan: vem som d\u00f6dades, vilka de skyldiga \u00e4r \u2013 de greps ocks\u00e5 av polisen dagen efter \u2013 och d\u00e4rf\u00f6r finns inget att uppt\u00e4cka. Min uppgift som f\u00f6rfattare \u00e4r snarare att f\u00f6rs\u00f6ka unders\u00f6ka och f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r.<\/p>\n

Det mest intressanta f\u00f6r mig \u00e4r det som n\u00e4stan bara f\u00f6rblir en antydan i romanen, n\u00e4r du ber\u00e4ttar om n\u00e4r du, mycket ung och utfattig, precis hade flyttat till Rom och hade t\u00e4nkt att du skulle prostituera dig f\u00f6r att kunna \u00f6verleva. D\u00e5 hade du tagit de f\u00f6rsta stegen in i prostitution och bara f\u00e5tt napp av gamla och \u00e4ckliga homosexuella. I de f\u00e5 raderna d\u00e4r du beskriver detta lyckas du f\u00f6rmedla den k\u00e4nsla av att vara trasig som man upplever n\u00e4r man s\u00e4ljer sin kropp f\u00f6r sexuella \u00e4ndam\u00e5l. Du ber\u00e4ttar ocks\u00e5 n\u00e4r du, ung och f\u00f6rtvivlad, betedde dig s\u00e5 vilt och ansvarsl\u00f6st att du kunde ha orsakat andra m\u00e4nniskors d\u00f6d.
\n<\/em>F\u00f6rutom att f\u00e5 oss att f\u00f6rst\u00e5 de djupa orsakerna till ditt n\u00e4stan \u00f6msinta engagemang f\u00f6r huvudpersonerna, fick den d\u00e4r speglingen av dig sj\u00e4lv mig att t\u00e4nka p\u00e5 att du i din f\u00f6rra roman \u201dGrymheten\u201d [\u201dLa ferocia\u201d<\/em>] <\/em>hade projicerat lite av dig sj\u00e4lv p\u00e5 halvsyskonen Michele och Clara. I \u201dDe levandes stad\u201d har du skruvat fr\u00e5gest\u00e4llningen ytterligare ett varv och projicerat aspekter av dina tidigare personliga upplevelser b\u00e5de p\u00e5 offret Luca och p\u00e5 m\u00f6rdarna Marco och Manuel. K\u00e4nner du igen dig i denna hypotes?
\n<\/em>Jag tycker din hypotes \u00e4r mycket intressant, av \u00e5tminstone tv\u00e5 anledningar. Den f\u00f6rsta har att g\u00f6ra med processen att skriva b\u00f6cker rent generellt: n\u00e4r du skriver m\u00e5ste du f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rest\u00e4lla dig sj\u00e4lv i dina huvudkarakt\u00e4rers skor, \u00e4ven n\u00e4r boken \u00e4r en true crime<\/em> och d\u00e4rf\u00f6r handlar om m\u00e4nniskor som existerar eller existerade p\u00e5 riktigt. Man m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka komma in i deras k\u00e4nslor precis som sk\u00e5despelare g\u00f6r n\u00e4r de ska spela roller som historiska personer. Av denna anledning f\u00f6rdjupade jag mig uppenbarligen i Michele och Claras psyke f\u00f6r att skriva \u201dGrymheten\u201d, och samma sak gjorde jag med Marco, Manuel och Luca, \u00e4ven om arbetet i det h\u00e4r fallet var mycket mer k\u00e4nsligt. N\u00e4r jag skrev \u201dDe levandes stad\u201d f\u00f6rs\u00f6kte jag s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt att undvika misstaget \u2013 om man nu kan kalla det f\u00f6r det \u2013 att anv\u00e4nda fantasin. Till exempel, n\u00e4r jag skriver \u201dManuel t\u00e4nkte\u201d s\u00e5 \u00e4r det inte min slutsats, utan n\u00e5got som Manuel sj\u00e4lv p\u00e5st\u00e5tt vid n\u00e5gon tidpunkt. Jag f\u00f6rs\u00f6kte addera s\u00e5 lite av mig som m\u00f6jligt, \u00e4ven om jag \u00e4r \u00f6vertygad om att det sipprade igenom \u00e4nd\u00e5: det \u00e4r n\u00e5got som vibrerar mellan raderna, som g\u00e5r ut\u00f6ver det som bara s\u00e4gs; l\u00e4saren kan ana eller k\u00e4nna det, inklusive allt jag valde att ta bort. Som f\u00f6rfattare m\u00e5ste man g\u00e5 igenom denna identifieringsprocess \u2013 trots faran i det \u2013 \u00e4ven om man i teorin redan har allt n\u00f6dv\u00e4ndigt stoff f\u00f6r att kunna skriva en true crime<\/em>. I en vidare mening har allt detta att g\u00f6ra med litteraturens mening enligt mig, De karakt\u00e4rer som upplever starkt obehag \u00e4r de som f\u00f6r dig n\u00e4rmare verkligheten; du m\u00e5ste komma in i huvudet p\u00e5 Ophelia, Hamlet, Raskolnikov, det \u00e4r de som ger dig en ing\u00e5ng till en sanning. D\u00e4rf\u00f6r har b\u00e5de Michele och Clara samt Marco, Manuel och Luca dessa egenskaper; det \u00e4r karakt\u00e4rer som \u2013 p\u00e5 grund av vad de g\u00f6r eller k\u00e4nner \u2013 hamnar i de yttersta gr\u00e4nsomr\u00e5dena och d\u00e4rf\u00f6r blir mer intressanta. De \u00e4r missgynnade, marginella, lidande, oavsett om de f\u00f6rkroppsligar rollerna som offer eller f\u00f6r\u00f6vare, segrare eller f\u00f6rst\u00f6rare, och de utg\u00f6r alla olika lackmustest f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka l\u00e4sa av verkligheten. Det \u00e4r de som \u00e4r mina favoritkarakt\u00e4rer: de har alla en m\u00e4nsklig sida, ingen \u00e4r ett monster, de \u00e4r \u00f6mt\u00e5liga. Orson Wells i \u201dDen tredje mannen\u201d \u00e4r en mefistofelisk brottsling, medan mina karakt\u00e4rer \u00e4r lika destruktiva som de \u00e4r sj\u00e4lvdestruktiva. Med undantag av Luca Varani, som bara \u00e4r ett offer. F\u00f6rutom att han f\u00f6rmodligen levt ett dubbelliv \u00e4r han s\u00e4kerligen den mest uppriktiga och naiva karakt\u00e4ren i slut\u00e4ndan.<\/p>\n

Jag h\u00e5ller med. Jag gillade verkligen att du betonade hur den allm\u00e4nna opinionen hade m\u00e5lat upp Lucas prostitution som n\u00e5got avskyv\u00e4rt som \u201dsmutsade ner\u201d hans profil, snarare \u00e4n att f\u00f6rst\u00e5 hur detta faktum tv\u00e4rtom utgjorde \u00e4nnu ett bevis p\u00e5 hans br\u00e4cklighet. Jag tyckte det k\u00e4ndes verkligen som en frisk fl\u00e4kt.
\n<\/em>Ja. Det v\u00e4rsta man kan s\u00e4ga om s\u00e5dana h\u00e4r fall \u00e4r att n\u00e5gon har \u201dbett om det\u201d. Speciellt d\u00e5 Luca s\u00e5g Marco som en person av h\u00f6gre klass \u00e4n sig sj\u00e4lv, v\u00e4l integrerad socialt, och han kunde aldrig ha f\u00f6rest\u00e4llt sig en s\u00e5dan epilog.<\/p>\n

N\u00e4r det g\u00e4ller diskussionen om sanna ber\u00e4ttelser kontra fiktiva ber\u00e4ttelser, har detta debatterats mycket i Italien. Det finns mycket autofiktion \u2013 k\u00e4nslom\u00e4ssigt rik \u2013 som blir litteratur. Jag t\u00e4nker till exempel p\u00e5 Maria Grazia Calandrone, Yari Selvetella, Antonella Lattanzi, Tommaso Giartosio och m\u00e5nga andra, bland annat Ada D’Adamo som postumt vann Stregapriset f\u00f6rra \u00e5ret. Det \u00e4r egentligen inte n\u00e5got nytt (fr\u00e5n Proust och fram\u00e5t) men det \u00e4r en genre som har vuxit p\u00e5 sistone. Jag undrar om du ser en psyko-sociokulturell koppling mellan denna litter\u00e4ra form och den massiva anv\u00e4ndningen av sociala medier, som sprider m\u00e5nga pseudo-sanningar.
\n<\/em>Detta \u00e4r v\u00e4ldigt tydligt, \u00e4ven f\u00f6r mig. Jag tycker att jonglerandet med l\u00e4sarnas perception kan bli en smula\u00a0farligt. \u00c5 ena sidan \u00e4r \u201dsanningen\u201d om olika fakta mycket mer instabil \u00e4n tidigare: det \u00e4r en era av post-sanning, falska nyheter. Vi har tv\u00e5 krig vid Europas yttre gr\u00e4ns f\u00f6r vilka en f\u00f6rst\u00e5elig och tillf\u00f6rlitlig ber\u00e4ttelse saknas. Framf\u00f6r allt \u00e4r det mycket sv\u00e5rare \u00e4n tidigare att motbevisa n\u00e5got falskt, vilket \u00e4r kopplat till hur algoritmer fungerar, som Shoshana Zuboff f\u00f6rklarar i \u201d\u00d6vervakningskapitalismen\u201d. Falska nyheter har mycket st\u00f6rre m\u00f6jlighet att spridas \u00e4n konventionella nyheter. Med det sagt, trots att jag sj\u00e4lv har skrivit en true crime<\/em> bok, s\u00e5 tycker jag att det finns en fara i detta: jag anser att uppgiften att \u201dtala sanning\u201d ska ha med journalistiken att g\u00f6ra, medan litteraturen har ansvar att \u2013 p\u00e5 sin h\u00f6jd \u2013 ber\u00e4tta en<\/em> utav de m\u00f6jliga versionerna av en sanning. Jag vill s\u00e4ga att det \u00e4r viktigt att fiktion- och sk\u00f6nlitteratur ska finnas, ocks\u00e5 f\u00f6r att de m\u00e5nga g\u00e5nger har hj\u00e4lpt oss att f\u00f6rutse framtiden. I denna mening, \u00e4ven om min bok \u00e4r den djupaste m\u00f6jliga analysen av nuet, s\u00e5 hoppas jag att den ocks\u00e5 kan \u00f6ppna glimtar in i den kommande v\u00e4rlden. Sk\u00f6nlitteratur spelar en alltf\u00f6r viktig roll f\u00f6r att s\u00e4ttas i bakgrunden: f\u00f6rfattare b\u00f6r legitimeras att hitta p\u00e5, att ljuga. Det sanna med litteraturen \u00e4r att den \u00e4r en manifesterad fiktion, det d\u00e5liga med politik \u00e4r att det \u00e4r en undang\u00f6md l\u00f6gn som framst\u00e4lls som sanning. Det \u00e4r en tid d\u00e5 konstn\u00e4rer uppmanas att ta stort ansvar f\u00f6r det de skapar medan statsm\u00e4n tv\u00e4rtom ges en frihet som konstn\u00e4rer aldrig har haft: t\u00e4nk p\u00e5 vad Donald Trump kan s\u00e4ga, det skulle ha varit ofattbart f\u00f6r 30 \u00e5r sedan. Ist\u00e4llet, om en f\u00f6rfattare s\u00e4ger n\u00e5got som kan l\u00e5ta skandal\u00f6st eller malplacerat, lynchas hen av den allm\u00e4nna opinionen. Detta \u00e4r ett mycket farligt spel eftersom det \u00e4r f\u00f6rfattarna och konstn\u00e4rerna som borde f\u00e5 till\u00e5telse att ta sig friheter, inte statsm\u00e4nnen. Detta visar hur stark makten \u00e4r f\u00f6r tillf\u00e4llet, och jag tycker att det \u00e4r farligt.<\/p>\n

Det \u00e4r sant, men \u00e4ven om den h\u00e4r romanen inte \u00e4r ett fiktivt verk, s\u00e5 genomf\u00f6r du denna avt\u00e4ckningsoperation f\u00f6r att presentera en sanning. Jag t\u00e4nker fr\u00e4mst p\u00e5 de delar d\u00e4r du betonar hur huvudpersonerna, trots att de agerar illa, inte l\u00e4ngre kan l\u00e4gga skuld p\u00e5 sig sj\u00e4lva. Du undrar d\u00e4r om det kan vara fr\u00e5ga om massnarcissism, om bristande verklighetsuppfattning. Det \u00e4r n\u00e4stan som om grundl\u00e4ggande studier av psyket \u2013 fr\u00e5n Freud och fram\u00e5t \u2013 har b\u00f6rjat anv\u00e4ndas f\u00f6r att tillhandah\u00e5lla en sorts moralisk flyktv\u00e4g.
\n<\/em>Jag tror att det idag finns en enorm offermentalitet som hindrar oss fr\u00e5n att ta ansvar f\u00f6r v\u00e5ra handlingar och inse att vi kan vara orsaken till andra m\u00e4nniskors lidande. I sj\u00e4lva verket kommer Marco och Manuel att f\u00f6rest\u00e4lla sig att de sj\u00e4lva \u00e4r offer: \u201dvi \u00e4r m\u00f6rdare, men vi \u00e4r ocks\u00e5 offer f\u00f6r omst\u00e4ndigheterna\u201d, till den grad att Marco till och med beg\u00e5r sj\u00e4lvmord, kanske of\u00f6rm\u00f6gen att ta p\u00e5 sig sitt ansvar. Den h\u00e4r saken \u00e4r mycket farlig eftersom vi genetiskt och biologiskt \u00e4r k\u00e4nslovarelser och d\u00e4rf\u00f6r mots\u00e4gelsefulla och alltid ambivalenta; vi \u00e4r b\u00e5de gener\u00f6sa och sj\u00e4lviska, medk\u00e4nnande och grymma, och det \u00e4r skadligt att tro att vi inte kan g\u00f6ra misstag eller \u2013 om det h\u00e4nder \u2013 att\u00a0det inte \u00e4r v\u00e5rt fel. Det individuella ansvaret \u00e4r n\u00e5got som alltid m\u00e5ste finnas kvar.<\/p>\n

Jag t\u00e4nkte p\u00e5 frasen Hannah Arendt skrev: \u201dmycket ont g\u00f6rs av m\u00e4nniskor som aldrig best\u00e4mmer sig f\u00f6r att vara goda eller d\u00e5liga\u201d, men jag tror att i den h\u00e4r romanen g\u00e5r vi l\u00e4ngre: Marco och Manuel f\u00f6rst\u00e5r inte ens att de ut\u00f6var ondska f\u00f6rr\u00e4n de n\u00e4stan \u00e4r f\u00e4rdiga. Det finns en oroande fr\u00e5nvaro i deras verklighetsuppfattning h\u00e4r som jag tycker \u00e4r v\u00e4ldigt nutida, jag tror att du verkligen har tagit ditt \u201dansvar som f\u00f6rfattare\u201d genom att f\u00f6rmedla detta budskap, samtidigt som du alltid beh\u00e5ller en medlidande attityd mot dina huvudkarakt\u00e4rer.
\n<\/em>Ja, ocks\u00e5 f\u00f6r att litteraturen idag \u2013 i det h\u00e4r avseendet \u2013 g\u00e5r tv\u00e4rsemot den r\u00e5dande trenden: vi \u00e4r uppslukade av \u00e5ngesten att d\u00f6ma allt och alla, medan det f\u00f6r litteraturen \u00e4r viktigare att f\u00f6rst\u00e5 \u00e4n att d\u00f6ma.<\/p>\n

 <\/p>\n

<\/h1>\n
\"\"<\/a>

Nicola Lagioia ritratto da Chiara Pasqualini<\/p><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nicola Lagioia (Bari, 1973) \u00e4r en av Italiens fr\u00e4msta kulturpersonligheter och f\u00f6rfattare, just nu aktuell i Sverige med sin true crime-roman \u201dDe levandes stad\u201d (Albert Bonniers F\u00f6rlag). Romanen handlar om tv\u00e5 unga m\u00e4n med relativt normala liv \u2013 Marco Prato … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[60,366],"tags":[330,340,332,296,295,317,294,329,331,67,353,319],"class_list":["post-4653","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-artiklar-och-kronikor","category-parabol-press","tag-artiklar","tag-bokrecension","tag-debattartiklar","tag-feminism","tag-feminist","tag-filmrecension","tag-forfattare","tag-journalistik","tag-kronika","tag-monicamazzitelli","tag-nicolalagioia","tag-parabolpress"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4653","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4653"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4653\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4657,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4653\/revisions\/4657"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4653"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4653"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4653"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}