{"id":4629,"date":"2024-03-02T12:06:23","date_gmt":"2024-03-02T12:06:23","guid":{"rendered":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/?p=4629"},"modified":"2024-12-02T15:40:05","modified_gmt":"2024-12-02T15:40:05","slug":"hon-skildrar-de-osynliga-kvinnorna-i-efterkrigstidens-italien-ny-intervju-med-paola-cortellesi-for-parabol","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/hon-skildrar-de-osynliga-kvinnorna-i-efterkrigstidens-italien-ny-intervju-med-paola-cortellesi-for-parabol\/","title":{"rendered":"\u201dHon skildrar de osynliga kvinnorna i efterkrigstidens Italien\u201d ny intervju med Paola Cortellesi f\u00f6r \u201dParabol\u201d"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

En ny intervju f\u00f6r \u201dParabol\u201d, denna g\u00e5ng med Paola Cortellesi om hennes underbara och angel\u00e4gna film \u201dDet finns alltid en morgondag\u201d som har premi\u00e4r i helgen! Filmen hade svensk premi\u00e4r p\u00e5 G\u00f6teborg Filmfestival i \u00e5r, d\u00e4r den vann priset som B\u00e4sta Internationella Film.<\/p>\n

L\u00e4s den h\u00e4r<\/a>!<\/p>\n

<\/p>\n

Eller h\u00e4r:<\/p>\n

Paola Cortellesis prisbel\u00f6nta debutfilm\u00a0Det finns alltid en morgondag<\/em>\u00a0hade svensk premi\u00e4r p\u00e5 G\u00f6teborg Filmfestival i \u00e5r, d\u00e4r den vann priset som B\u00e4sta Internationella Film. Jag har h\u00e5llit i Q&A-sessioner med henne p\u00e5 festivalen och f\u00e5tt umg\u00e5s med henne vid olika tillf\u00e4llen d\u00e4r vi pratade om filmen. Den b\u00e4sta pratstunden hade vi p\u00e5 Taverna Averna, d\u00e4r vi \u00e5t varsin torskr\u00e4tt.<\/p>\n

\u201dDet finns alltid en morgondag\u201d \u00e4r en dramakomedi som handlar om en kvinna i Roms sena 40-tal som k\u00e4mpar f\u00f6r ett b\u00e4ttre liv f\u00f6r sig sj\u00e4lv och sina barn, trots den fysiska och psykiska misshandeln som hennes man uts\u00e4tter henne f\u00f6r. Filmen har svensk biopremi\u00e4r den 1 mars 2024.<\/p>\n

Paola, din film hade premi\u00e4r p\u00e5 Roma Film Festival och vann direkt alla m\u00f6jliga priser d\u00e4r: kritiker- och publikpriset samt debutfilmspriset. F\u00f6r en g\u00e5ngs skull var alla \u00f6verens: blev du f\u00f6rv\u00e5nad eller visste du att det skulle bli s\u00e5?<\/strong><\/p>\n

Ja, det var en fantastisk start! Jag ins\u00e5g att det skulle g\u00e5 bra direkt, f\u00f6r n\u00e4r jag gick p\u00e5 biopremi\u00e4ren, p\u00e5 kv\u00e4llens visning, s\u00e5 tr\u00e4ffade jag en man i publiken som hade sett filmen p\u00e5 eftermiddagsvisningen och k\u00f6pt sig en ny biljett f\u00f6r att se den igen direkt. D\u00e5 visste jag att den skulle g\u00e5 hem.<\/p>\n

En man! Det var intressant: Man skulle ha trott att det var en film som mest skulle engagera en kvinnlig publik, d\u00e5 m\u00e4n inte portr\u00e4tteras p\u00e5 ett s\u00e4rskilt sminkat s\u00e4tt.<\/strong><\/p>\n

Eller hur? Men publiken har best\u00e5tt av 45% m\u00e4n och 55% kvinnor hittills. Det \u00e4r n\u00e5got jag k\u00e4nner mig stolt \u00f6ver.<\/p>\n

Varf\u00f6r blev det s\u00e5, tror du?<\/strong><\/p>\n

I b\u00f6rjan hade jag t\u00e4nkt att bes\u00f6ka biosalongerna f\u00f6re visningarna f\u00f6r att lansera filmen, men sen f\u00f6rstod jag att det var mycket viktigare att finnas d\u00e4r efter filmens slut, och d\u00e5 f\u00f6rstod jag: Det fanns s\u00e5 mycket m\u00e4nniskor som beh\u00f6vde prata om filmen, s\u00e4rskilt de som relaterade till h\u00e4ndelserna f\u00f6r att de hade varit med om n\u00e5got liknande sj\u00e4lva, eller som hade h\u00f6rt om det av sina f\u00f6r\u00e4ldrar. Det blev stunder av erk\u00e4nnanden, ber\u00e4ttelser, gr\u00e5t och k\u00e4nslor, n\u00e5got som liknade en gruppterapi.<\/p>\n

Jag blev mycket r\u00f6rd av en man i 60-\u00e5rs\u00e5ldern som framf\u00f6r 500 vilt fr\u00e4mmande m\u00e4nniskor i en biograf erk\u00e4nde att ja, det var s\u00e5 det s\u00e5g ut hemma hos honom n\u00e4r han var barn: f\u00f6r\u00e4ldrarna l\u00e5ste in honom och hans syskon i rummet d\u00e5 mamman skulle bli misshandlad. Han visste inte exakt vad som h\u00e4nde mellan dem, men han visste mycket v\u00e4l att det var n\u00e5got hemskt och han bar med sig det som ett trauma hela livet. Lika ber\u00f6rande var att en kvinna i publiken sa att det h\u00e4r var hennes historia, hon hade sj\u00e4lv varit med om detta.<\/p>\n

Som en kollektiv upplevelse?<\/strong><\/p>\n

Ja, jag tror att det blev s\u00e5 som det var p\u00e5 biograferna p\u00e5 50-talet i Italien, d\u00e4r man deltog i en visning som om det var n\u00e5got som h\u00e4nde p\u00e5 riktigt och alla oh\u00e4mmat visade sina k\u00e4nslor. De kunde appl\u00e5dera, gr\u00e5ta, skrika, skratta, bli arga, kommentera. Det var d\u00e5 jag k\u00e4nde att jag hade n\u00e5tt fram till publiken.<\/p>\n

Det finns en scen i filmen som alla minns, d\u00e4r v\u00e5ldet \u00e4r representerat som en dans. Varf\u00f6r valde du att g\u00f6ra s\u00e5?<\/strong><\/p>\n

Jag ville se till att publiken skulle f\u00f6rst\u00e5 att den scenen inte bara handlade om en enskild h\u00e4ndelse. F\u00f6r att f\u00e5 publiken att f\u00f6rst\u00e5 att det var n\u00e5got som repeterade sig g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng, valde jag att iscens\u00e4tta det som n\u00e5gon slags ritual som upprepade sig g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng. Under \u201ddansen\u201d blir kvinnan slagen flera g\u00e5nger och bl\u00e5m\u00e4rken v\u00e4xer och f\u00f6rsvinner, och s\u00e5 kommer det nya p\u00e5 andra st\u00e4llen i hennes ansikte, f\u00f6r att indikera att det \u00e4r vid flera tillf\u00e4llen som detta h\u00e4nder. Min intention var att skapa en ritualber\u00e4ttelse, en cirkul\u00e4r h\u00e4ndelse d\u00e4r alla spelar sin roll och allt f\u00f6rblir of\u00f6r\u00e4nderligt.<\/p>\n

Det \u00e4r en scen som \u00e4r intensivt obehaglig, men man blundar inte. Det blir n\u00e4stan lite surrealistiskt.<\/strong><\/p>\n

Ja, precis. Jag ville inte skapa en scen s\u00e5 v\u00e5ldsam att tittaren skulle distansera sig och bli k\u00e4nslom\u00e4ssigt avtrubbad, s\u00e5som det kan bli i filmer med mycket v\u00e5ld. Jag ville g\u00f6ra n\u00e5got som skulle v\u00e4cka intresse p\u00e5 ett djupare plan, f\u00e5nga tittarens uppm\u00e4rksamhet.<\/p>\n

D\u00e4rf\u00f6r var det ocks\u00e5 viktigt f\u00f6r mig att anv\u00e4nda mig av just l\u00e5ten \u201dNessuno\u201d [\u201dIngen<\/em>\u201d] som musik i scenen. Det \u00e4r en gammal l\u00e5t fr\u00e5n 60-talet, en klassisk \u201dk\u00e4rleksl\u00e5t\u201d, som Mina \u2013 Italiens fr\u00e4msta s\u00e5ngerska \u2013 gjorde till en hit. Texten handlar om att \u201dIngen kan skilja oss \u00e5t, det \u00e4r du och jag f\u00f6r all framtid, vi \u00e4r f\u00f6r evigt tillsammans\u201d. Jag valde dock en cover av s\u00e5ngerskan Petra Magoni d\u00e4r hon sjunger l\u00e5ten p\u00e5 ett m\u00f6rkt och dystert s\u00e4tt, d\u00e4r orden f\u00e5r en hotfull betydelse: Kvinnan kan inte bli fri, hon \u00e4r tvungen att stanna kvar med sin man i all evighet. P\u00e5 det s\u00e4ttet ville jag ocks\u00e5 lyfta upp problematiken med att vissa m\u00e4n tror sig \u201d\u00e4lska\u201d en kvinna n\u00e4r det i sj\u00e4lva verket handlar om att \u201d\u00e4ga\u201d en person och inte till\u00e5ta henne att leva om hon inte skulle vilja vara kvar i relationen.<\/p>\n

I Italien blir en kvinna m\u00f6rdad av en n\u00e4rst\u00e5ende var 72:a timme. Det \u00e4r skr\u00e4cksiffror som ocks\u00e5 \u00e4r normaliserade p\u00e5 n\u00e5got vis, precis som det upplevdes n\u00e4stan som \u201dnormalt\u201d att vissa kvinnor blev slagna av sina m\u00e4n p\u00e5 50-talet. Det fysiska v\u00e5ldet \u00e4r dock bara toppen av isberget. Det finns m\u00e5nga andra sorters f\u00f6rtryck som kvinnor forts\u00e4tter att uts\u00e4ttas f\u00f6r idag som har sitt ursprung i samma patriarkala kvinnosyn: Fr\u00e5n det att kvinnor f\u00e5r s\u00e4mre betalt \u00e4n m\u00e4n f\u00f6r samma jobb till att de f\u00e5r ta hand om hemmet och barn i mycket h\u00f6gre grad och s\u00e5 vidare. Det bevisar att patriarkatet fortfarande \u00e4r starkt idag.<\/p>\n

Paola Cortellesi p\u00e5 G\u00f6teborgs filmfestival (andra fr\u00e5n v\u00e4nster). Foto: Monica Mazzitelli.<\/figcaption><\/figure>\n

Din film har lyckats skapa en enorm debatt i italienska medier, vilket jag personligen vill tacka dig f\u00f6r! Vad h\u00e4nde?<\/strong><\/p>\n

Jag tror att det blev r\u00e4tt film vid r\u00e4tt tillf\u00e4lle. Samh\u00e4llet beh\u00f6vde prata om elefanten i rummet och ta st\u00e4llning och s\u00e4tta ner foten mot v\u00e5ld- och v\u00e5ldt\u00e4ktskulturen. N\u00e5gra veckor efter filmpremi\u00e4ren blev en ung kvinna, Giulia Cecchettin, m\u00f6rdad av sitt ex som inte t\u00e5lde att hon hade gjort slut med honom, dagen innan hon skulle ta sin examen p\u00e5 universitetet. Helt pl\u00f6tsligt s\u00e5 hade alla f\u00e5tt nog och manifestationen som h\u00f6lls den 25 november (den internationella dagen mot v\u00e5ld mot kvinnor) samlade \u00f6ver en halv miljon demonstranter. Det var h\u00e4ftigt!<\/p>\n

Utan att g\u00f6ra en grov spoiler av filmens slut, kan du ber\u00e4tta varf\u00f6r du valde att skriva den h\u00e4r historian? \u00c4r det n\u00e5got som har f\u00f6rekommit i din familj?<\/strong><\/p>\n

Inte p\u00e5 det s\u00e4ttet, det vill s\u00e4ga att det inte f\u00f6rekom v\u00e5ld inom min familj. Men min mormor bodde i ett s\u00e5dant hus som jag visar i filmen, med m\u00e5nga trappuppg\u00e5ngar som vette till en inneg\u00e5rd d\u00e4r alla tr\u00e4ffade alla. Alla visste allt om vad som p\u00e5gick och p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt \u201daccepterade\u201d de det som n\u00e5got oundvikligt. S\u00e5 var det p\u00e5 den tiden. Den h\u00e4r normaliseringen ville jag ta itu med. Men framf\u00f6rallt ville jag ber\u00e4tta om alla dessa osynliga kvinnor i efterkrigs-Italien som inte tyckte att de var v\u00e4rdefulla. De jobbade dygnet runt i hemmet och tog sm\u00e5 jobb h\u00e4r och d\u00e4r f\u00f6r att f\u00e5 det att g\u00e5 runt, f\u00f6r n\u00e4stan inga pengar alls. Men de lyckades \u00e4nd\u00e5 se till att barnen v\u00e4xte upp, fick mat p\u00e5 bordet och inte beh\u00f6vde hitta n\u00e5got jobb s\u00e5 fort de var f\u00e4rdiga med grundskolan utan kunde skaffa sig en riktig utbildning trots fattigdomen.<\/p>\n

Bild fr\u00e5n filmen \u201cAncora domani\u201d som har premi\u00e4r i Sverige i mars.<\/figcaption><\/figure>\n

Det \u00e4r de h\u00e4r kvinnorna som jag ville hylla, de som ingen pratar om. Vi har haft fantastiska kvinnor som var partisaner under andra v\u00e4rldskriget, och som sedan fick viktiga politiska roller i det italienska parlamentet efter kriget. Jag ville ist\u00e4llet lyfta fram just de kvinnor som inte tyckte att de hade n\u00e5got att komma med, att de inte betydde n\u00e5gonting f\u00f6r samh\u00e4llet. Men de var lika viktiga under processen att bygga nationen efter kriget.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En ny intervju f\u00f6r \u201dParabol\u201d, denna g\u00e5ng med Paola Cortellesi om hennes underbara och angel\u00e4gna film \u201dDet finns alltid en morgondag\u201d som har premi\u00e4r i helgen! Filmen hade svensk premi\u00e4r p\u00e5 G\u00f6teborg Filmfestival i \u00e5r, d\u00e4r den vann priset som … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[60,366],"tags":[330,340,343,332,344,296,295,317,294,329,331,67,342,319,341],"class_list":["post-4629","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-artiklar-och-kronikor","category-parabol-press","tag-artiklar","tag-bokrecension","tag-ceancoradomani","tag-debattartiklar","tag-detfinnsalltidenmorgondag","tag-feminism","tag-feminist","tag-filmrecension","tag-forfattare","tag-journalistik","tag-kronika","tag-monicamazzitelli","tag-paolacortellesi","tag-parabolpress","tag-valdinararelationer"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4629","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4629"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4629\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4633,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4629\/revisions\/4633"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4629"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4629"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4629"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}