{"id":3760,"date":"2019-01-23T19:17:05","date_gmt":"2019-01-23T19:17:05","guid":{"rendered":"http:\/\/monicamazzitelli.net\/en\/?p=3760"},"modified":"2020-07-20T17:32:34","modified_gmt":"2020-07-20T17:32:34","slug":"justine-cest-moi-reflektioner-kring-lars-von-triers-melancholia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/justine-cest-moi-reflektioner-kring-lars-von-triers-melancholia\/","title":{"rendered":"\u201cJustine c\u2019est moi\u201d: reflektioner kring Lars Von Triers Melancholia"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Nu p\u00e5 s\u00f6ndag kommer jag att f\u00f6rverkliga en dr\u00f6m: att titta -f\u00f6r kanske sjunde g\u00e5ngen- p\u00e5 filmen Melancholia d\u00e4r den blev inspelad.
\nG\u00f6teborg Filmfestival<\/a> har ordnat en tur<\/a> som kommer att ta oss desperata n\u00f6rdar till Tjol\u00f6holms slott, f\u00f6r att njuta av atmosf\u00e4ren, snacka film, k\u00e4nna oss starstruck i efterskott och sedan minnas f\u00f6r livet.<\/p>\n

D\u00e4rf\u00f6r har jag nu t\u00e4nkt \u00f6vers\u00e4tta min gamla filmanalys som jag skrev p\u00e5 italienska f\u00f6r en kultursida f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan, med hj\u00e4lp av Bosse Fors\u00e9n och Mikael Moiner. Jag presenterar den h\u00e4r, vars\u00e5goda!<\/p>\n

\u201cMelancholia\u201d: Depressionen som f\u00f6rintar v\u00e4rlden.<\/strong><\/p>\n

Melancholia \u00e4r en planet utan gravitationsbana (en \u201dinterstell\u00e4r planet\u201d enligt den astronomiska definitionen) som kolliderar med Jorden och \u00f6del\u00e4gger den, vilket vi omedelbart f\u00f6rst\u00e5r utifr\u00e5n filmens vackra och n\u00e4stan prerafaelitiska spoilerprolog. Filmens huvudpersoner \u00e4r Justine (Kirsten Dunst \u2013 prisad som b\u00e4sta sk\u00e5despelerska i Cannes) och hennes syster Claire (Charlotte Gainsbourg), som turas om att vara huvudkarakt\u00e4rer i filmens f\u00f6rsta respektive andra akter. Det \u00e4r egentligen Justine som lever vidare som central gestalt i filmen och dominerar den emotionellt \u00e4nda fram till slutet. Hennes karakt\u00e4r \u00e4r den enda som genomg\u00e5r en verklig utveckling under filmens g\u00e5ng. De andra reagerar p\u00e5 vad som h\u00e4nder omkring dem, men forts\u00e4tter i grunden att vara desamma.<\/p>\n

Under f\u00f6rsta akten bevittnar vi den \u00f6verd\u00e5diga och opassande br\u00f6llopsmottagningen f\u00f6r brudparet Justine och Michael (Alexander Skarsg\u00e5rd), organiserad av Claire i det lyxiga slottet d\u00e4r hon bor med sin man John (Kiefer Sutherland) och deras unge son Leo. Allt eftersom kv\u00e4llen fortskrider konfronteras Justine med sina f\u00f6r\u00e4ldrars k\u00e4nslom\u00e4ssiga mis\u00e4r (Charlotte Rampling och John Hurt) och med sin chefs sm\u00e5aktighet (Stellan Skarsg\u00e5rd). Justine blir efterhand klar \u00f6ver att hon har gjort ett misstag med att gifta sig. Hon f\u00f6rst\u00e5r att hon inte \u00e4lskar sin man och inser att gifterm\u00e5let f\u00f6r henne bara var ett f\u00f6rs\u00f6k att anpassa sig till en f\u00f6rest\u00e4lld sentimental och social normalitet. Michael f\u00f6rst\u00e5r att det hela \u00e4r \u00f6ver och kommer att l\u00e4mna slottet samtidigt som de \u00f6vriga g\u00e4sterna. I den andra filmakten har Justine hamnat i en paralyserande depression efter det som h\u00e4nt och hennes syster Claire har bjudit henne tillbaka till slottet. Hon \u00e4r f\u00f6rnuftig, tillgiven och mammig, och tar hand om Justine som en dotter. Men i takt med att Melancholia n\u00e4rmar sig Jorden inser Claire att trots all f\u00f6rs\u00e4kran om det motsatta fr\u00e5n hennes stabila, rationella och k\u00e4rve make John, kommer Jorden att tr\u00e4ffas och alla kommer att d\u00f6. Det \u00e4r nu Justine b\u00f6rjar vakna ur sin asteniska f\u00f6rlamning och tar sig an situationen genom att f\u00f6rs\u00f6ka skydda lille Leo emotionellt tills den slutliga kollisionen \u00e4r ett faktum.<\/p>\n

En k\u00e4nsla av fr\u00e4mlingskap skapas av att systrarna talar engelska med helt olikartade accenter dem emellan. Justines mjuka amerikanska accent st\u00e5r i skarp kontrast till Claires str\u00e4va brittiska, som ocks\u00e5 delas av b\u00e5da f\u00f6r\u00e4ldrarna. Det ger en k\u00e4nsla av att Kirsten Dunst, med sin \u201damerikanska\u201d brudgum, kommer fr\u00e5n en annan v\u00e4rld som hon flydde till f\u00f6r att undvika att slukas av sin hotfulla familj. Men hon lyckades inte med det och nu har hon lockats tillbaka, p\u00e5 samma s\u00e4tt som Melancholia dras till Jorden f\u00f6r att f\u00f6rst\u00f6ra den. I filmens l\u00e5nga inledande sekvens ser vi att hon f\u00f6rs\u00f6ker fly ikl\u00e4dd sin brudkl\u00e4nning, men utbredda r\u00f6tter binder henne till marken och hindrar henne fr\u00e5n att springa iv\u00e4g, som i en mardr\u00f6m. Scenen kanske symboliserar en of\u00f6rm\u00e5ga att fly sitt ursprung, sin familj, en familj som \u00e4r fr\u00e4mmande f\u00f6r henne, som inte ens har hennes spr\u00e5kmelodi och inte liknar henne. Under br\u00f6llopsfesten beter sig hennes f\u00f6r\u00e4ldrar med en s\u00e5dan grymhet och brist p\u00e5 tillgivenhet till henne att det ser ut som ett bevis p\u00e5 att hon var d\u00f6md till att leva utan k\u00e4rlek.
\nVi vet inte var vi befinner oss. Det vackra slottet i Tudor-stil skulle kunna finnas var som helst, vi erbjuds inga koordinater. Under filmens g\u00e5ng n\u00e4mns ett samh\u00e4lle inte l\u00e5ngt d\u00e4rifr\u00e5n, men det ben\u00e4mns bara som “byn”. Geografiska referenser blir suddiga, vaga och undanglidande.<\/p>\n

M\u00e5nga har n\u00e4mnt Tarkovskij i recensionerna av Melancholia<\/em> och filmen j\u00e4mf\u00f6rs ocks\u00e5 ofta med Festen<\/em>, Thomas Vinterbergs m\u00e4sterverk. Men jag tycker att den verkligen \u00e4r den mest bergmanska av alla von Triers filmer. Det finns m\u00e5nga referenser till flera av hans produktioner, framf\u00f6rallt till de allra f\u00f6rsta filmerna, s\u00e4rskilt S\u00e5som i en spegel<\/em>, i synnerhet n\u00e4r det g\u00e4ller Justine och f\u00f6r\u00e4ldrarnas kalla k\u00e4rleksl\u00f6shet (i Bergman-filmen Gunnar Bj\u00f6rnstrand, h\u00e4r den k\u00e4nslokalla modern Charlotte Rampling). \u00c4nnu tydligare n\u00e4r det g\u00e4ller modergestalten \u00e4r rollen som spelas av Ingrid Bergman i H\u00f6stsonaten<\/em>. Fanny och Alexander<\/em> k\u00e4nns ocks\u00e5 n\u00e4rvarande, p\u00e5 olika s\u00e4tt. Framf\u00f6rallt k\u00e4nns det som om det finns m\u00e5nga kopplingar till Bergmans olika centrala teman som rivalitet, hat, v\u00e4gran och behov av f\u00f6r\u00e4ldragestalter. F\u00f6r den svenske regiss\u00f6ren brukar det best\u00e5 i f\u00f6r\u00e4lder-barnrelationen och dess aldrig avslutade oidipala konflikt (och om\u00f6jligheten att uttrycka den med ord), i besvikelsen p\u00e5 m\u00e4nskliga relationer och \u00e4ven i den stora otr\u00f6stliga lusten att ha en Gud att klaga p\u00e5 eller klamra sig fast vid, om man nu trodde p\u00e5 att Hen existerade. Resultatet blir till en k\u00e4nsla av kosmisk ensamhet, stor och o\u00f6verstiglig som ett helt universum, med interstell\u00e4ra depressiva avst\u00e5nd som materialiseras i en elak<\/em>, mj\u00e4ltgr\u00f6n planet som kommer att f\u00f6rg\u00f6ra oss. Under filmens g\u00e5ng anv\u00e4nds en engelsk vetenskaplig ben\u00e4mning f\u00f6r att definiera planeten Melancholia: \u201drogue planet\u201d \u2212 \u201dskurkplanet\u201d. Trots att alla f\u00f6rs\u00f6ker anv\u00e4nda definitionen som om det vore ett neutralt ord, s\u00e5 g\u00e5r den tvetydiga k\u00e4nslan av n\u00e5got “malignt” med denna himlakropp inte f\u00f6rlorad. Tv\u00e4rtom blir det allt tydligare f\u00f6r huvudpersonerna att det inte finns n\u00e5got rationellt kontrollerbart, inget som l\u00e5ter sig t\u00e4mjas. Planeten tr\u00e4ffar Jorden som kommer att f\u00f6rintas, ordet \u201drogue\u201d blir allt mer om\u00f6jligt att uttala och planeten allt elakare med dess melankoli\/depression som f\u00f6rst\u00f6r och bestraffar.<\/p>\n

Depressionen \u00e4r straffet som vi pl\u00e5gar oss sj\u00e4lva med. Den depressive tror sig f\u00f6rtj\u00e4na det eftersom hen omedvetet t\u00e4nker att det \u00e4r ens eget fel om hen inte blir \u00e4lskad. Man \u00e4r ov\u00e4rdig k\u00e4rleken f\u00f6r att man \u00e4r ond, som Bess i Breaking the Waves<\/em>. Bestraffningstemat fr\u00e5n Gamla Testamentet \u00e5terkommer ofta inom nordisk litteratur och konst. Det \u00e4r ett moraliskt tillst\u00e5nd som skiljer sig \u00e5t mellan den katolska och protestantiska kyrkan \u2013 kanske \u00e4r det detta som har orsakat splittringen \u2013 d\u00e5 man inte kan bikta sig och bli skuldfri i den senare. M\u00e4nniskan \u00e4r inte v\u00e4rd annat \u00e4n att b\u00e4ra sin skuldb\u00f6rda och om hon uppn\u00e5r fr\u00e4lsning beror det inte p\u00e5 renheten i hennes handlingar eller att hon \u00e5ngrar sina synder, utan bara f\u00f6r att det \u00e4r Guds outgrundliga vilja. All nordisk konst genomsyras av detta budskap om ov\u00e4rdighet: vi f\u00f6rtj\u00e4nar att d\u00f6 eftersom vi \u00e4r onda. \u201dWe\u2019re evil\u201d, upprepar Justine flera g\u00e5nger mot slutet. Men det finns en v\u00e4g till l\u00e4ttnad. Straffet \u00e4r v\u00e5r befrielse. Som elaka barn kommer vi \u00e4ntligen att f\u00e5 v\u00e5rt straff. Livets slut inneb\u00e4r ocks\u00e5 slutet p\u00e5 v\u00e5rt lidande.<\/p>\n

Om Malick i The Tree of Life<\/em> hyllar F\u00f6rsta Moseboken, s\u00e5 besjunger von Trier den apokalyptiska Uppenbarelseboken. Av de fyra h\u00e4starna i boken s\u00e5 \u00e4r det bara den korpsvarta som finns i filmen; h\u00e4r heter han Abraham. Jag undrar om valet kan vara inspirerat av den f\u00f6rste patriarken, av Karl Abraham (en av pionj\u00e4rerna inom psykoanalysen) eller av n\u00e5got annat. Men tydligt \u00e4r att den svarta springaren \u2212 la b\u00eate noire<\/em> \u2212 som Justine f\u00f6rg\u00e4ves f\u00f6rs\u00f6ker t\u00e4mja med sin vilja, \u00e4r en starkt symbolisk huvudperson i den h\u00e4r filmen. H\u00e4sten, som h\u00e5lls i slottets stall, \u00e4r verkligt vild och l\u00e5ter sig bara ridas av Justine eller hennes sv\u00e5ger John. Men trots det lyckas inte Justine f\u00e5 med sig den \u00f6ver en liten stenbro i slottets park, inte ens genom att piska den blodig. Det \u00e4r l\u00e4tt att i detta se en symbol f\u00f6r en l\u00f6nl\u00f6s kamp mot sig sj\u00e4lv och det omedvetna: vi kan inte kontrollera oss sj\u00e4lva genom tv\u00e5ng, vi m\u00e5ste acceptera oss sj\u00e4lva med allt vi har inom oss, s\u00e4rskilt s\u00e5dant som vi inte gillar, och acceptera de begr\u00e4nsningar som vi st\u00e4lls inf\u00f6r. Om vi f\u00f6rs\u00f6ker tvinga oss bort fr\u00e5n oss sj\u00e4lva och f\u00f6rneka v\u00e5ra djupare sidor s\u00e5 kommer de att sl\u00e5 tillbaka i form av en ond \u00e4ngslan. Kanske kan denna f\u00f6rklaring vara nyckeln till att inte bara f\u00f6rst\u00e5 Abrahams v\u00e4gran att ta sig \u00f6ver bron, utan ocks\u00e5 filmens \u00f6ppningsscen efter prologen. D\u00e4r ser vi att br\u00f6llopsparet misslyckas med att komma fram till festen i tid eftersom den enorma och l\u00f6jliga vita limousinen som Justine har valt att hyra \u00e4r f\u00f6r l\u00e5ng f\u00f6r att ta sig f\u00f6rbi en av de smala kurvorna p\u00e5 v\u00e4gen. De blir tvungna att forts\u00e4tta till fots f\u00f6r att ta sig till festen. Samma sak h\u00e4nder Claire d\u00e5 hon g\u00f6r sitt f\u00e5niga f\u00f6rs\u00f6k att fly med en golfbil strax innan Melancholia ska sl\u00e5 till, men bilen stannar med t\u00f6mda batterier p\u00e5 samma bro som Abraham v\u00e4grade att ta sig \u00f6ver. \u00c4ven Claire m\u00e5ste ge upp flykten och acceptera verkligheten, ta sig tillbaka hem till fots f\u00f6r att m\u00f6ta sitt \u00f6de. Mod \u00e4r nyckelordet. John f\u00f6rs\u00f6ker ignorera sin \u00e5ngest genom att l\u00e5tsas att han kan h\u00e5lla den borta med vetenskapliga resonemang; resultatet blir att han \u00e4r den ende som inte f\u00f6rm\u00e5r att ta itu med katastrofen och beg\u00e5r sj\u00e4lvmord innan planeten sl\u00e5r till. Han g\u00f6r det i stallet, just i Abrahams spilta. N\u00e4r allt \u00e4r n\u00e4stan fullbordat, John \u00e4r d\u00f6d och systrarna inv\u00e4ntar det n\u00e4ra f\u00f6rest\u00e5ende, ser vi Abraham fritt och stilla beta gr\u00e4set i tr\u00e4dg\u00e5rden precis framf\u00f6r slottet, avslappnad och lugn.<\/p>\n

Jag kan ocks\u00e5 t\u00e4nka mig att namnet p\u00e5 huvudkarakt\u00e4ren inte var slumpm\u00e4ssigt valt, utan framst\u00e5r som ett eko fr\u00e5n de Sades roman: hans Justine liknar i m\u00e5nga avseenden alla v\u00e5ldtagna, torterade och kr\u00e4nkta kvinnliga huvudpersoner som von Trier alltid ber\u00e4ttar om i sina filmer, vilket ofta tolkas som uttryck f\u00f6r misogyni och sexism. Man skulle n\u00e4stan kunna s\u00e4ga att fr\u00e5n Bess i Breaking the Waves<\/em> och fram\u00e5t s\u00e5 f\u00f6rekommer alltid samma kvinnliga rollgestalter i hans filmer. Och trots de stora skillnaderna har Justine och Bess ett viktigt drag gemensamt: bandet till det gudomliga, icke-materiella och andliga. \u201dI know things” upprepar Justine, utan emfas eller heroiska poser utan som om det vore en f\u00e4llande dom. Hon kan l\u00e4sa av \u201dsakernas\u201d andliga vibrationer med Kassandras syndrom: ingen kan tro p\u00e5 henne, s\u00e5 hon h\u00e5ller tyst som Jesus mor som \u201dg\u00f6mde och begrundade allt detta i sitt hj\u00e4rta\u201d. Hon vet att sanningen ofta ger upphov till alltf\u00f6r mycket olust f\u00f6r att accepteras. Hellre \u00e4n att lyssna p\u00e5 h\u00e4xan br\u00e4nner man henne, f\u00f6r att undvika att k\u00e4nna sig ifr\u00e5gasatt, s\u00e5som Claire n\u00e4r hon f\u00e5r ett vredesutbrott p\u00e5 Justine: \u201dSometimes I hate you so much”.<\/p>\n

Jag har alltid uppskattat von Trier v\u00e4ldigt mycket som regiss\u00f6r men retat mig p\u00e5 hans s\u00e4tt att ber\u00e4tta om kvinnor. Med Melancholia<\/em> fick jag dock en ingivelse att det inte \u00e4r \u201dkvinnor\u201d han ber\u00e4ttar om, utan om sig sj\u00e4lv: \u201dJustine c’est moi\u201d. Det \u00e4r sv\u00e5rt f\u00f6r en kvinna att identifiera sig med hans hj\u00e4ltinnor och vi retar oss p\u00e5 vissa beteenden som vi upplever som falska, som ett resultat av en manlig och manschauvinistisk syn p\u00e5 v\u00e4rlden. Men nu tror jag att den virila styrka som dessa kvinnor visar, deras f\u00f6rm\u00e5ga att \u00e5teruppst\u00e5 som tragiska hj\u00e4ltar \u2212 eller triumfatoriskt d\u00f6 \u2212 huvudsakligen har att g\u00f6ra med att deras demiurg Lars von Trier genom dem g\u00f6r en sj\u00e4lvanalytisk resa inom sin konstn\u00e4rliga. Han kanske anv\u00e4nder kvinnorollerna f\u00f6r att kamouflerat uttrycka sina mest intima sidor.<\/p>\n

Huruvida detta \u00e4n b\u00f6r eller kan tj\u00e4na konsten, \u00e4r det utan tvivel s\u00e5 att von Trier visar ett allt st\u00f6rre raffinemang i bruket av filmiska komponenter \u2212 f\u00e4rger, kamerar\u00f6relser, bildkomposition, scenografi och musik \u2212 och med deras hj\u00e4lp uttrycker en mycket precis och djup inneb\u00f6rd, ofta symbolisk. I Melancholia<\/em> kan man notera hur \u201drena\u201d och klassiska bilder filmade p\u00e5 stativ, slider eller i slowmotion oftare f\u00f6rekommer i den f\u00f6rsta delen av filmen. Deras stillhet bidrar till en k\u00e4nsla av ett hyperrealistiskt konstverk.
\nMen sedan blir det allt vanligare med handkamera och bilderna blir oslipade, orena. Filmillusionen f\u00f6rsvinner d\u00e5 vi b\u00f6rjar notera kameran, ser att den \u201dfinns\u201d, att den r\u00f6r sig fram och tillbaka, s\u00e5 att den blir en del av ber\u00e4ttartekniken, metafilmiskt. Med kameran vill regiss\u00f6ren kanske f\u00f6rmedla en \u00f6kad k\u00e4nslointensitet i takt med att katastrofen n\u00e4rmar sig.
\nDen k\u00e4nns dock mer som ett slags katarsis \u00e4n en f\u00f6rintelse.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nu p\u00e5 s\u00f6ndag kommer jag att f\u00f6rverkliga en dr\u00f6m: att titta -f\u00f6r kanske sjunde g\u00e5ngen- p\u00e5 filmen Melancholia d\u00e4r den blev inspelad. G\u00f6teborg Filmfestival har ordnat en tur som kommer att ta oss desperata n\u00f6rdar till Tjol\u00f6holms slott, f\u00f6r att … Continue reading →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[60],"tags":[],"class_list":["post-3760","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-artiklar-och-kronikor"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3760","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3760"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3760\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4147,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3760\/revisions\/4147"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3760"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3760"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/monicamazzitelli.net\/se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3760"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}