Berg som går att besegra

Förra veckan avslutade jag min termin som stödkvinna för organisationen Rise, som har för syfte att ge stöd till personer som har varit sexuellt utnyttjade som barn.
Man brukar prata om att något har varit en resa, men jag tror att de underbara, modiga, trots allt hela och mycket heliga kvinnor som har deltagit i gruppen snarare har gjort en klättring. Och nu sitter vi på bergstoppen, lite svettiga och andfådda, men vi kan se lite längre bort. Vi ser andra berg runt omkring, vi vet att resan inte är slut, att det kanske inte tar slut någon gång, kampen fortsätter, flera toppar att besegra.
Men vi klättrar uppåt med selen om kroppen och vi håller om varandra, var för sig men med ett rep som bevarar oss säkra och nära. Och vi väntar på nästa topp att besegra! Continue reading

Femicid, är det något att skratta åt?

Ikväll besökte jag POINT Music Festival på Göteborgs konserthus för att titta på en konsert som hade presenterats som en dramatisering av Beethovens Kreutzer Sonata.

Jag hade sett en liknande teatralisk bearbetning av den för många år sedan och eftersom musikstycket är bland mina favoriter och jag har läst romanen minst tre gånger, såg jag verkligen fram emot att få se den igen.

I rollen som romanens berättare fann vi Krister Henriksson, som tolkade rollen på ett sitt eget sätt. Jag vet inte hur många av er som har läst Tolstojs mästerverk, men för de som inte har gjort det vill jag berätta att det handlar om ett kvinnomord: En patriark från 1800-talets Ryssland mördar sin fru som han bedömer som otrogen, av ren “svartsjuka”. Continue reading